onsdag 18 oktober 2017

Orkidépojken


Så då ska jag försöka mig på (ev sist av alla?!?) att skriva något om Helena Dahlgrens Orkidépojken, och det är verkligen jättesvårt! Det är absolut inte för att jag inte gillar den som det är svårt, tvärtom, jag tycker den är riktigt bra. Det är mer för att det är många som bloggat om den tidigare så det mesta tror jag redan är skrivet.

Jag läste Orkidépojken i somras, strax efter årets Crimetime Gotland där Helena också medverkade, och jag har tipsat om boken på bibblan. Först var jag lite fundersam på hur ungdomar/unga skulle ta emot boken i om att den är full av (helt fantastiska!) referenser som de kanske är för unga för att förstå. Men, nu har jag pratat med i alla fall 2 yngre personer som läst och de tycker inte det har någon betydelse. Man förstår att det refereras till musik, tv och film som man kanske inte är bekant med men det är inget som stör läsupplevelsen. Tvärtom kan det leda till att man hittar till böcker, låtar etc som man inte skulle ha hittat till annars, vilket ju är helt fantastiskt när man tänker på det!

Det har skrivits lite om vilken ålder boken riktar sig till, och det är ju inte helt ovanligt att det blir diskussioner om en del titlar just om detta, och det ÄR svårt. Tycker i alla fall jag. Helst skulle man ju vilja vara lite härlig och tycka att det inte behövs så himla många indelningar och fack. En roman är en roman och författaren kanske inte har haft någon viss ålder i tankarna när hen skrev. Samtidigt så är det självklart att man behöver någon sorts indelning och ordning i bokhandeln och på biblioteken. Det här kan bli ett eget inlägg känner jag!

Hur som helst, Orkidépojken: Boken utspelar sig i Tyresö och huvudpersonerna är Hanna och Zeb. De längtar bort och de längtar efter att livet äntligen ska börja. Att det ska hända något. De känner att de vill något mycket mer än det lilla livet i Tyresö. Året är 2011 och Hanna och Zeb har sommarjobb på kyrkogården med att rensa ogräs. Efter sommaren är det tänkt att de ska åka till London.

De festar på klubbar inne i stan, tittar på gamla Twin Peaks-avsnitt och de läser Orkidépojkens blogg. En blogg som de inte vet så mycket om, mer än att den lockar dem på ett helt oemotståndligt sätt. Under den där sommaren sker sedan ett försvinnande i Tyresö. Lina Palmgren försvinner. Lina Palmgren som är lite som en önskedröm. Hon är snäll, omtänksam och snygg samtidigt som hon bär på ett mörker och en stor sorg.

Man kan läsa Orkidépojken just så. Som en tät berättelse om ett försvinnande rätt upp och ner, och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan kan man läsa den som en stämningsfylld roman med en hel del populärkulturella referenser, vilket ger berättelsen många fler bottnar. Man kan också läsa den som en roman med vissa eventuella övernaturliga inslag. Hur man än väljer att läsa så landar, i alla fall jag, i att det är en skickligt uppbyggd suggestiv berättelse som värnar och tycker mycket om sina karaktärer. Utan att på något sätt försköna någon av dem. Författarens kärlek till sina karaktärer och till de verk, låtar, filmer osv hon refererar till lyser på ett mycket sympatiskt sätt igenom och går som en röd tråd boken igenom.



Orkidépojekn är Helena Dahlgrens romandebut. Hon har tidigare gett ut några noveller samt 100 hemskaste som kom förra året och som jag har läst från pärm till pärm för att sedan återkomma till vid flera tillfällen. Jag har alltid gillat Helenas blogginlägg och 100 hemskaste blev en storfavorit. Jag blev mycket nöjd och lättad när det var så lätt att gilla Orkidépojken! Nu ser jag fram emot nästa projekt samtidigt som jag hoppas att det kommer massor av fler inlägg på Dark Places-bloggen!




torsdag 12 oktober 2017

På andra sidan reglerna





Så härligt med en ny Emma Granholm! Jag har gillat allt hon skrivit tidigare, och jag har nästan alltid med någon Granholm när jag i olika sammanhang bokpratar för ungdomar/om ungdomsböcker. Så, förväntningarna på På andra sidan reglerna var minst sagt höga!

Jag blev inte besviken. Tvärtom. Framförallt första delen av boken var riktigt, riktigt bra. Ganska svart om hur jävligt det kan vara att vara 16 år när något av någon anledning har gått fel vid något tillfälle. Hur fruktansvärt svårt det är att ta sig tillbaka till en normal tillvaro, även om man själv inte har gjort fel från början, utan "bara" är offer för olika omständigheter. Hur skört det är att gå på gymnasiet. Hur viktigt det kan verka med sammanhang och hur svårt det är att handla utanför det invanda och utanför de oskrivna regler som finns precis överallt i vårt samhälle. Kanske främst på just gymnasieskolorna.

Emma Granholm skriver glasklart om det där svåra att någon eller några personer alltid styr klassen. De väljer och vrakar, de bestämmer vilka som är rätt och vilka som är fel och nåde den som knystar något annat. Maktbalanser och vad de egentligen beror på. Sedan får hon in så fint om hur det faktiskt kan vara om man bara vågar ta det där första steget. Det finns alltid andra som håller med, men som kanske inte själva vågat säga något. Det kan göra ont och det kan ta en stund, men tillslut så blir det (oftast i alla fall) bättre, eller t o m mycket bättre. Inte alltid såklart. I just den här boken så händer det i o m att det kommer en ny kille i klassen, som ser allting lite annorlunda just för att han inte varit med från början. Smart val att skriva ur det perspektivet! Självklart finns det ungdomar som bara väntar på att den jävliga gymnasietiden ska ta slut så man kan komma ifrån alla de där reglerna och ramarna. Likväl som det finns de som blommar upp efter högstadiet när de hittar sitt sammanhang när gymnasietiden börjar.

Om jag har några invändningar så är det i så fall att vissa delar får ett lite väl enkelt slut. Att från att ha varit nattsvart så går det ändå ganska snabbt att vända det där mörka till något ljust och härligt.

Jag ska försöka få min egen 16-åring hemma att läsa för att höra vad hon tycker. Först kände jag att nej, temat är lite väl destruktivt, ska jag verkligen sätta det i händerna på henne? Men sedan så kände jag att, ja varför skulle jag inte göra det? Det är hon och inte jag som lever i den där verkligheten. Jag hoppas innerligt att ingen i T:s närhet ska behöva gå igenom någonting som liknar en del av det som händer i Granholms bok, men om man läser om det kanske man kan vara där och stötta om det behövs, och hjälpa till så gott det går att vända på det där mörka. Eller åtminstone hojta till om att det behövs hjälp och eventuellt ta hjälp av vuxenvärlden runtomkring för att kunna hjälpa den som är i behov av stöd.

måndag 9 oktober 2017

Bokmässan 2017.



Jag hade tänkt skriva någon sorts tjusig sammanfattning av Bokmässan 2017, men det har jag inte gjort och kommet förmodligen inte hinna göra heller. Men jag vill på något sätt göra något slags avslut, även om det blir kort och fragmentariskt.

Jag är ändå ganska nöjd med inläggen på bloggen från mässan. Jag tror jag fick iväg något från alla seminarier och programpunkter jag var på, plus lite till. Vissa inlägg med lite mer text än andra, men ändå.

Det var på många sätt, som många redan har konstaterat, en på många sätt, konstig mässa med allt snack innan och allt som hände utanför. Man gick som i en liten bubbla därinne och märkte inte så mycket av det som hände utanför, på stan. Nya Tider och annat idiotiskt märkte jag (tack och lov) inte av alls. Däremot så var det en hel del bra programpunkter om just yttrandefrihet, allas lika värde etc vilket kändes bra.

På lördagen blev jag tvungen att gå hem tidigt och hamnade mitt i demonstrationen vilket kändes helt overkligt. Jag hoppas vi slipper det här nästa år. Jag hoppas Nya Tider inte får ställa ut nästa år.

Annat som sticker ut är när jag lyckades välta skärmen när vi var ett gäng som blev fotade inför Årets Bok-tillställningen. Det var oväntat. En annan grej som jag kommer minnas är när jag lyckades dra igång en larmad ytterdörr under fredagskvällen efter bokbloggarmiddagen på Ristoria ... Under en bråkdels sekund trodde jag att det skulle komma vakter och poliser från alla håll, med tanke på säkerhet och beredskap.

En annan sak jag inte kommer glömma är när jag fick välta ut innehållet ur 4 tygkassar och handväska för att leta efter min mobil ... När allt låg på golvet kom jag på att mobilen hade Anna på laddning i sin väska. När jag väl packat ihop allt hade de stängt ingången till mässan (vi befann oss på plan två, precis efter Harper Collins minglet. Som för övrigt var superlyxigt och också anledningen till att jag hade så himla mycket böcker att släpa på). Jag fick släpa ner allt och kom tack vare att jag hade presspass, och förmodligen också för att jag såg lite lätt desperat ut, in på golvet igen.

Annars tycker jag att jag hann med många och bra seminarier och andra programpunkter, som jag ju faktiskt bloggat om tidigare. Alla fina möten med framförallt finfina #boblmaf kommer jag leva på länge.

Så, tack till alla jag mötte på mässan i år och som gjorde mina dagar till fyra fina dagar. Trots allt annat som pågick utanför och trots min (och många, många andras) vankelmodighet om hur göra med mässbesöket detta år.

onsdag 4 oktober 2017

Lite press skadar nog inte.






Jag tänkte jag sätter lite press på mig själv med att gå ut här med att jag faktiskt registrerat mig på en distanskurs på Linnéuniversitetet. Kursen heter Skräckfiktion och är på 7,5 poäng. Den börjar nu i v 40 och håller på t o m v 49. Vi får väl se hur det går!



Det är rätt mycket text att läsa, och även om jag känner mig nyfiken på både det skönlitterära och på kurslitteraturen så känns det ganska maffigt.




De skönlitterära texter vi ska läsa är:

Ajvide Linqvist, John; Pappersväggar
Barker, Clive; Books of Blood
Jones, Stephen; Mammoth Book of Best New Horror
King, Stephen; Allt kan hända. 14 mörka berättelser
Lewis, Matthew; The Monk
Lovecraft, H P; Pickmans modell
Normanton, Peter; Mammoth Book of Best Horror Comics
Poe, Edgar Allan Samlade noveller 1 (urval)
Radcliffe, Anne Udolphos mysterier (urval)
Shelley, Mary; Frankenstein: eller den moderne Prometheus



Kurslitteraturen är:

Gelder, Ken; The Horror Reader
Leffler, Yvonne; Skräck som fiktion och underhållning
Perron, Bernard; Horror Video Games
Phillips, Kendal R; Projected fears - Horror Films and the American Culture
Wisker, Gina; Horror Fiction: an introduction

Plus lite artiklar och presentationer.

Jag tänker att det blir lite lättare att sig igenom det här om jag samtidigt dokumenterar lite på bloggen ... Eller kanske inte, vi får väl se. Känns som en bra idé just nu i alla fall.

Ikväll drar jag igång med lite artiklar tänkte jag; What is horror fiction? (Horror Writers association), Mary Shelleys Frankenstein en introduktion (Maria Nilson), Unnatural birth. Mary Shelley's Frankenstein and Feminist Thought on Reproduction (Maria Nilsson), Spökhistoriepakten i Villa Diodati 1816 (Anna Höglund).

En del av det skönlitterära har jag ju läst tidigare, men det var ju en halv evighet sedan nu, så jag kan inte säga att jag minns mer än i stora drag.

måndag 2 oktober 2017

Årets besök på English Bookshop på mässan ...



Alltså @bookshop_se ... jag älskar verkligen era 3 för 2 erbjudande, men ni kommer ruinera mig 🙀! Förr om åren har min standardfråga på mässan varit: När öppnar ni i Göteborg?!? Fast jag vet inte. Säkrast för mig om det inte blir någon butik här i stan 😂. Tusen tack för som vanligt trevligt och kunnigt bemötande! Nu har jag dessutom fått upp ögonen för Out of Print 😃👍🏻📚💸💫👜 #bokmässan2017 #bibliotekskatten









söndag 1 oktober 2017

Helena och Marcus!



Helena Dahlgren och Marcus Stenberg på Skrivas scen om bland annat #orkidepojken. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Intressant om att "ärva" exempelvis mytologiska varelser, och hur viktig stämningen är.

Helena pratar fint om att tillåta sig, och att förlika sig med det, inspireras av andra författare, böcker, filmer etc. Vilket absolut inte betyder att man stjäl, utan att man just inspireras. Kanske plocka upp någon tråd som man utgår ifrån i sitt eget skapande. 



Christoffer Carlsson



Jag fortsätter med Lotta Olsson och Crime Scene. Denna gång tillsammans med Christoffer Carlson. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Christoffer Carlsson börjar med att ge det numera sällan använda ordet 'bandit' upprättelse.

Det här ju en deckarserie, men i botten handlar böckerna mycket om vänskap. 

Det här är då bra böcker! Christoffer Carlsson är så jäkla påläst. Och rolig! Jag blir grymt imponerad. Särskilt när de börjar prata om referenser. Man blir ju glad när man upptäcker referenser i böcker, men man inser ju att man missar mängder. 

Sedan får vi veta att det fanns ett första utkast till "Den tunna blå linjen" som Christoffer förkastade helt och skrev om hela boken. Förutom sista sidan som han behöll.

Mats Strandberg och Lotta Olsson



Lotta Olsson och Mats Strandberg pratar om Hemmet! Letade i seminarieprogrammet och kunde inte hitta, sedan insåg jag att den här programpunkten tillhör Crime Scene. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Känns som om jag stalkar Lotta Olsson. Kom precis från seminariet med henne och Katarina Wennstam.

Mats pratar om miljöns betydelse inom skräckgenren. Och om att "använda" dementa som man ofta använder barn i skräcklitteraturen. Väldigt intressant tanke som jag inte inte tänkte på när jsg läste boken. 

De pratar också om sorgen och skräcken när någon nära drabbas av demens, och titelns dubbla betydelse i o m att huvudpersonen tvingas återvända till sitt barndomshem när mamman måste flytta in på hemmet. 

Lotta Olsson tar upp flera likheter med Stephen King. T ex det som inte syns. Som när man är säker på att någon står bakom en och det inte är någon där ...

Mats berättar om att det ligger mycket research bakom boken, någonting han verkligen gillar. 

Det livsfarliga grupptrycket



Det livsfarliga grupptrycket med Katarina Wennstam och Lotta Olsson. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Ett samtal om Wennstams nya bok Gänget. En bok om hierarkier och grupptryck. Hon har lite vänt på perspektiven och skriver här om sexuella övergrepp ur förövarens vinkel. 

Positivt i detta är att under tiden 1997, när Katarina Wennstam började arbeta som kriminalreporter, fram till 2017 har det faktiskt hänt en del med vår lagstiftning.

De diskuterar gruppdynamiken. Vad händer med individen i gruppen? Grupptryck skapar förövare.

Något som det alltid, eller ofta i alla fall, blir missförstånd om är stt feminism också (såklart!!!) också handlar om mäns rättigheter och liv. Feminism handlar om jämnställdhet. Det låter så himla enkelt och självklart när Wennstam beskriver det. Jag önskar det var lika enkelt att uttrycka i vardagen när man hamnar i diskussioner om feminism. Att man inte alltid ska hamna i försvarsställning.

Intressant om skillnaden när det gäller näthat mot kvinnor och män. Männen kan få fruktansvärda hot som t ex "jag ska döda dig", men kvinnorna får höra "Jag ska våldta dig etc etc och SEDAN ska jag döda dig".