torsdag 30 juni 2016

100 hemskaste - bästa listan ever?!?

Titel: 100 Hemskaste
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Modernista

Ni vet när man tycker något är så bra, eller så mitt i prick så att man vill tipsa hela världen om filmen/boken/musiken? Är det en bok så vill i alla fall jag gärna läsa några stycken högt och är det musik så spelar man glatt samma låt för alla som vill lyssna. Eller ja, vare sig de vill lyssna eller inte kanske är en mer lämplig formulering …

Sådär har vi haft det hemma hos oss nu när jag i omgångar har suttit med Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Jag har läst högt för sambon vare sig han har velat lyssna eller inte. Själv sitter jag bara och njuter och imponeras gång på gång av hur himla påläst hon är, Helena Dahlgren. Hon kan sin litteraturhistoria, och hon kan framförallt ”sina” genrers.

Vad jag är mest imponerad av egentligen är nog hur hon faktiskt lyckas få ihop trådarna. Jag vet ju hur min egen hjärna fungerar, och hur lycklig man blir när man ser samband och traditioner i exempelvis litteraturen. Där börjar ju också oftast problemen, när man ska förmedla hur man ser sambanden och när man ska förklara varför man tycker sig se en tradition etc. Här är Helena Dahlgren helt fenomenal. Hon scannar av, ser mönster och lyckas dessutom förmedla dem till andra, helt begripligt i text. Bra där!

Själva 100-listan är såklart hur intressant som helst att läsa, och även om jag läst/sett en del av det som kvalat in så har jag ju en skattkista att ösa ur lång tid framöver om man skulle stå villrådig utan att hitta något man vill läsa (som om det skulle hända?!? )


100 hemskaste är en bok som jag blir glad av att ha hemma i min hylla, och jag kommer att återkomma till den många, många gånger framöver. Sedan så inspirerar den också till att skriva sin egen lista. Ett enormt projekt förstås, men över flera år? Visst känns det lite lockande? I alla fall i teorin. Eller så kanske jag väntar på att Helena kommer med en del två. Det känns när jag tänker lite närmare på saken så himla mycket enklare!

Ja just det ja, snygg är den också!

onsdag 29 juni 2016

Den mörkaste hemligheten

Titel: Den mörkaste hemligheten
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar


Spontant kände jag att jag ville göra vågen på en stor arena, hjula runt en fotbollsplan och hoppa ett sådant där riktigt barnhopp upp i luften, knyta näven och skrika YES! Fast det gjorde jag ju inte (jag hade ju för det första förmodligen skadat mig för livet och för det andra inte kommit så himla högt i själva hoppet...). Jag nöjde mig med att rysa av välbehag och nicka lite vuxet och tänka att: det var väl det jag visste ...

Den mörkaste hemligheten var precis så bra som jag hade förväntat mig. Lite nervöst är det ju alltid när man ska läsa något nytt av en favoritförfattare, men redan ett par sidor in i boken kände jag mig helt trygg i vetskapen om att jag inte skulle bli besviken. Så himla skönt, ändå!

Det känns som om denna tredje fristående spänningsromanen av Alex Marwood, om man bortser från de hon gett ut under annat namn, kunde stå som modell för psykologiska thrillers. Den har verkligen alla ingredienser och man sitter som trollbunden från första sidan.

Den är otäck redan från början, på det där krypande oroväckande viset, som när man bara vet att det kommer att bli värre ... Det är dysfunktionella familjer, egocentriska och känslokalla personer, snåriga relationer samt barn som far illa. Ruggigt från början till slut. Jag kan nämna utan att spoila något att jag bokstavligt talat kom på mig själv med att hålla andan när jag läst ut boken. Jag var tvungen att läsa om de sista sidorna flera gånger för jag trodde jag fattat fel. Men nej, den där sista twisten gör 'Den mörkaste hemligheten' till något alldeles, alldeles extra och jag längtar redan efter Alex Marwoods nästa.

Lite kort om handlingen: Lilla tvillingflickan Coco som är tre år försvinner spårlöst under sin pappas 50-årsfest. Tvillingsystern Ruby och de andra barnen som är med under de där dagarna vid havet sover djupt den morgon försvinnandet upptäcks. Ruby har mått illa och kräkts under natten.

Det är en vild helg i det stora fina huset vid havet. Tre framgångsrika familjer firar ordentligt och det är både mängder med alkohol och andra droger inblandade. Missnöje, otrohet och uppdämd ilska och förtvivlan lurar under ytan när de vuxna gör sitt bästa för att låtsas som om deras liv är någonting utöver det vanliga, och att här gäller det att leva livet glatt.

Barnen får varje kväll en liten, liten dos sömnmedel så de ska sova gott och inte vakna och störa sina föräldrar under natten. Coco och Rubys mamma är tveksam och sätter sig till en början emot det här tilltaget men låter sig övertalas. Samtidigt som hon känner att det här är helt fel så vill hon inte heller stämplas som den präktiga och tråkiga frun som förstör feststämningen. Särskilt inte som hon känner sig rätt så säker på att mannen är eller snart kommer att vara otrogen med en av de andra fruarna. Det här tycker jag Marwood får fram så bra. Även om hon egentligen vet att det är kört. Att efter den här helgen kommer hennes liv aldrig mer bli sig likt, så klänger hon sig ändå kvar vid sitt sista lilla strå av hopp. Varför då kan man undra?

Hur som helst så blir umgänget familjerna emellan efter denna helg inte lika frekvent som det varit tidigare. Det är nog egentligen inte förrän Cocos framgångsrike pappa dör som alla som är i livet samlas igen. Det är egentligen dessa två händelser och vad som sker i spåret av dessa som är de två viktigaste händelserna i boken. Då samlas före detta fruar, barn från tidigare äktenskap, hans nuvarande fru och gamla vänner. Samtidigt kommer också gamla hemligheter upp till ytan och en del av det som hände den där helgen för så längesedan får en helt ny innebörd.

Även om man hela tiden får tillbakablickar till helgen vid havet och vad som hände med alla närvarande efteråt, så är det svårt att klura ut vad som egentligen hände. Även om man som läsare förstår att det är något som inte stämmer så kan man inte sätta fingret på exakt vad det är.

Det är bara att applådera och skrika sig hes med bravorop, samt som sagt var hoppas att nästa bok kommer snabbt som sjutton!

tisdag 28 juni 2016

Bibliotekskatten via Instagram




Vad kan det vara, vad kan det vara?!? #mindthebook @mindthebook 😃 #bibliotekskatten

Ring av rosor

Titel: Ring av rosor
Författare: Mary Hooper
Förlag: Argasso

Ring av rosor utspelar sig i London år 1665, när pesten härjar som värst. Abby är en ung kvinna som kommit till London för att arbeta som barnsköterska i ett välbeställt område. Hon lovar på heder och samvete att alltid ta hand om lilla Grace och att alltid sätta Graces välbefinnande främst.

Abbys lojalitet ställs på prov då hon får chansen att lämna London och därmed kanske undgå att själv bli sjuk och dö. Preoblemet är att då måste hon lämna Grace hos sina föräldrar som båda insjuknat, liksom resten av hushållet.

Det är en ganska kort berättelse (109 s), men jag tycker Mary Hooper lyckas bra med att måla upp scenerna i pestens London i detta lite kortare format. Man engagerar sig i personerna och i historien och man hinner få ett förhållande till tidseran som beskrivs.

måndag 27 juni 2016

Farväl, mitt kvinnofängelse

Titel: Farväl, mitt kvinnofängelse
Författare: Carolina Ramqvist
Förlag: Novellix

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om Karolina Ramqvists novell Farväl, mitt kvinnofängelse. Till en början kände jag mig väldigt positiv, men sedan kändes det inte riktigt som om den höll hela vägen.

Noveller måste vara ett riktigt svårt format att skriva i ...

Berättelsen utspelar sig i USA, i ett kvinnofängelse, och vi får följa främst en av fångarna som sitter inne på livstid. Hon har precis förlorat sin kärlek som blivit frigiven, och nu måste hon anpassa sig till det faktum att hon ska leva resten av sitt liv innanför murarna medan hennes stora kärlek lever sitt liv utanför.

Det hisna när man försöker tänka sig in i situationen. Att aldrig komma ut. Att veta att man kommer tillbringa resten av sitt liv inlåst. Det går ju inte ens att föreställa sig. Kanske är det detta som gör att berättelsen inte riktigt lyfter för mig? Att det är för främmande? Men nej, man läser ju mycket som är väldigt långt bort ifrån sin egen vardag.

Som sagt, början var riktigt stark och miljön och förutsättningarna hisnande, men sedan stannade det av och tunnades ut. Det höll inte riktigt hela vägen.

söndag 26 juni 2016

Omläsning ...



Just nu är jag hundvakt åt mina föräldrars hund Jaspis, hemma hos dem. Det fungerar så att jag släpar med mig hundsängen runtom i huset och så travar Jaspis halvt i sömnen efter mig och dimper ner i sängen där jag parkerar den. Av någon anledning är han helt dödstrött (kan ev ha något att göra med att J 6 år är här över helgen ...). 

Som så ofta när jag är hemma hos mina föräldrar så fastnar jag i antingen gamla fotoalbum eller i gamla böcker. Den här gången blev det Blytons "Fem söker en skatt". Den allra första femboken där Julian, Dick & Anne träffar kusinen George & hennes hund Tim för första gången. 

Jag undrar hur många gånger jag läst de här böckerna? Jag gillade alltid Äventyrsböckerna mer än femböckerna, men av någon anledning har jag inte lika många delar av den serien. 

Ibland blir jag väldigt sugen på att leta upp och komplettera de delar jag inte har ur de här och andra serier (Jag vet att jag gjorde det med Fergusons Jillböcker, och jag tror jag hittade alla), men sedan minns jag att det är ganska trångt i våra bokhyllor som det är ... Men det skulle vara kul, det skulle det ;-)

Väggen

Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushoffer
Förlag: Thorén och Lindskog

Väggen är verkligen inte någon lätt bok att skriva något om. Samtidigt är det något av det bästa jag läst. Jag satt som trollbunden under hela läsningen, och den biter sig fast som värsta fästingen. Fast på ett bra sätt! Jag menar verkligen inte att jämföra boken med en fästing mer än vad det gäller det där med att bita sig fast ...

Det är en namnlös kvinnas historia vi får höra. Kvinnan följer med två släktingar upp till en jaktstuga i bergen i Österrike. Släktingarna åker iväg ner till byn på kvällen och kvinnan stannar hemma med hunden. När hon vaknar morgonen efter märker hon att värdparet inte kommit tillbaka under natten. När hon sedan tar ut hunden på en promenad så upptäcker hon bokstavligt talat en vägg. Hon går rakt in i en vägg som någon osynlig makt satt dit under natten och hon är instängd. Hon kan se döda människor och djur på utsidan.

Man får aldrig riktigt veta hur hög väggen är, eller om det rör sig om ngn sorts kupol. Bara att kvinnan är kvar på insidan och behöver lära sig att överleva på egen hand. En sorts dystopi. Det är 40 år sedan Väggen kom ut första gången, och man kan kanske ana en rädsla för atombomben och vad som kan hända när maktgalna män spårar ur.

Det är kvinnans egna anteckningar man läser, och av anteckningarna förstår man att något kommer att gå snett. Vi får följa hennes dagliga vedermödor och glädjeämnen. Hunden som blir hennes trogne följeslagare, kon och kalven, katterna. Djuren skänker tröst och glädje, men för också oro och rädsla med sig. Rädsla över att de kan råka illa ut. Oro varje gång katterna försvinner några dagar.

Man får egentligen inga svar i boken, och ändå så är den så totalt fängslande. Är det verkligen en fysisk vägg? Är kvinnan instängd? Ensam? Är det ett mentalt tillstånd? Är det en traumatsik händelse som utlöser detta tillstånd och så fall vad? När? Ja, allteftersom man läser hopar sig frågorna och man inser att det här är en perfekt bok för en bokcirkel. Jag tror man kan läsa den på hundra olika vis, och även om man skulle tycka eller tro samma så finns det ändå mängder med saker och händelser att diskutera. Rekommenderas varmt!


lördag 25 juni 2016

Klar för start Sigge

Titel: Klar för start Sigge
Författare: Lin Hallberg & Margareta Nordqvist
Förlag: Bonnier Carlsen


I den senaste Siggeboken, Klar för start, Sigge så är sommarlovet snart slut och shetisarna ska sättas igång lite smått igen innan ridskolesäsongen drar igång.

Elina svävar som på moln eftersom hon äntligen, äntligen är riktig skötare på Sigge.

Som ett stort fan av Sigge är det som alltid ett kärt återseende när det kommer nya böcker om de här charmtrollen till shetlandponnier.

Det är inga stora dramatiska händelser utan charmen ligger i det lilla och vardagliga. Jag gillar att Elina inte hela tiden framställs som en liten glad och god unge som aldrig gör fel, utan att hon tillåts vara tjurig och gnällig ibland.

Helt klart så är det många små hästtjejer som känner igen sig i vardagsproblematiken med kompisar, avundsjuka och osämja. Sedan är det fint att det brukar ordna upp sig. Man kan bli osams och vara sur ett tag, men det är alltid väldigt skönt när det reder ut sig och man kan bli sams igen.

Jag skrev för ett tag sedan att den riktige Sigge har gått bort, vilket känns sorgligt såklart. Samtidigt så hade han förmodligen levt ett helt fenomenalt hästliv, och tänk så många barn och vuxna som Lin Hallberg och Margareta Nordqvist förgyllt vardagen för när de använt Sigge som modell för serien om Sigge, Sam och de andra. Lin Hallberg skrev i ett pressmeddelande när Sigge gått bort att hon kommer fortsätta skriva berättelser om Brobystallet, vilket var härligt att höra!

fredag 24 juni 2016

Oanade konsekvenser

Titel: Oanade konsekvenser
Författare: Elizabeth George
Förlag: Norstedts
Recensionsexemplar


I den den 19:e (!) boken om Barbara Havers, Lynley och de andra vid mordroteln, som visserligen är en riktig tegelsten med sina 611 sidor, möter vi en Elizabeth George i fin form.

Oanade konsekvenser ligger Havers riktigt risigt till hos intendent Arderley, och måste sköta sig helt exemplariskt för att inte riskera en förflyttning. Den här anpassningen gör att Havers kreativitet, som är hennes styrka, hämmas och beter sig ryckigt och oroligt. Man lider med henne och vill ha tillbaka den där starka och helt galet obstinata kvinnan från de tidigare böckerna. Det är nästan så man önskar att hon skulle balla ur fullständigt och bli förflyttad, för att kunna få vara sig själv igen.

Lynley gör vad han kan för att dels få Arderley att se på Havers med blidare ögon, dels att få Havers att verkligen förstå allvaret i sin situation. Få henne att skärpa sig och verkligen begripa hur löst hon faktiskt hänger. Han lyckas få Arderley att sätta Havers på ett mordfall och hoppas på så vis att Havers ska lyckas visa sin kompetens utan att reta upp Arderley ytterligare.

En ung man, Will, begår självmord genom att slänga sig från en klippa. Hans mamma skyller på hans flickvän och familjen hamnar i djup sorg. När sedan den berömda feministiska författaren som mamman, Caroline, arbetar som assistent åt blir mördad tätnar mystiken. Som läsare möter man en familj med en mycket, på gränsen till sjukligt, dominant mor med en svårighet att hålla sig till sanningen. Det här är förstår man ganska snart en djupt dysfunktionell familj där ingenting riktigt är vad det ser ut att vara.

Det är just beskrivningen av familjen Goldacres som är den stora behållning här tycker jag. Tillsammans med utvecklingen av huvudkaraktärerna som i alla fall jag aldrig verkar tröttna på. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Elizabeth George är en författare som jag förmodligen kommer fortsätta läsa alla av, även om det kommer några inte så bra böcker emellanåt. Det blir ibland lite av transportsträcka över det hela, men det gör inget så länge det finns annat som väger upp.

torsdag 23 juni 2016

Bibliotekskatten via Instagram


Önskar er alla en härlig och glad Midsommar 😃 #bibliotekskatten

Den blå pelargonen

Titel: Den blå pelargonen
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix


Som jag skrivit om tidigare, så förstår jag inte riktigt varför jag inte läser fler noveller. Jag gillar verkligen formatet, men det blir inte riktigt av ändå.

Nu har jag i alla fall läst några stycken, bland annat Den blå pelargonen av Agatha Christie, som man nog kan säga var en ganska typisk Christie. Jag blev lite förvånad över att jag inte läst den tidigare, men det kanske finns några sådana här små godbitar kvar som man missat, även om man läst Agatha Christie sedan man var sisådär tio år och tror man nosat upp allt ;-).

Det här är en riktig pusseldeckare med en finurlig Miss Marple i högform. Det är småsinta och kärlekstörstande sjuksköterskor och naiva och lite snälldumma äkta män.

Härlig och mycket avkopplande pendelläsning!

onsdag 22 juni 2016

Hemsökta

Titel: Hemsökta
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar


Nu känner jag mig så himla tråkig, i och med att jag inte hade något särskilt positivt att skriva om Fitzgeralds Ljug för mig i mitt förra inlägg, och nu kommer ännu ett inlägg utan särskilt många positiva utrop ...

Hemsökta började så bra. Han är duktig på det där med att bygga upp en stämning Magnus Nordin, och miljöerna i den här boken är helt strålande faktiskt. Man ser precis ön och huset framför sig. Se där! Där blev det lite positiva ordalag i alla fall. Skönt!

Elin och Denise har svarat på en jobbannons och ska tillbringa några veckor helt isolerade som husvakter ute på en ensligt belägen ö långt ute i Stockholms skärgård. De kan inte fatta vilken tur de har haft. Allt de behöver göra är att vattna gräsmattan och hålla rent och snyggt inne i huset. De kommer att ha hur mycket tid i världen åt att sola och bada, och åt varnadra. De är fortfarande i det där nyförälskade stadiet där man inte vill träffa några andra människor, så det är verkligen ett helt perfekt upplägg. Dock dröjer inte särskilt lång tid innan de får en stark känsla av att det är något som inte stämmer.

det finns en gammal sägen som beskriver hemska saker som hänt på ön, och obehagskänslan växer när kvinnan som bott i huset och anses ha drunknat dyker upp i deras drömmar på ett högst verkligt sätt.

Som sagt, det började så bra, men sedan tyckte jag att berättelsen tappade fart och gick lite som på rutin. Jag tycker också att slutet kom lite väl abrupt, jag hade velat ha lite mer återkoppling om jag hade fått välja.

tisdag 21 juni 2016

Ljug för mig

Titel: Ljug för mig
Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: B Wahlströms
Recensionsexemplar


Jag ligger (som vanligt höll jag på att skriva, men det tänker jag inte göra) efter med mina inlägg om mina recensionsexemplar ... Jag tänkte jag skulle ta ett krafttag och "få undan" några stycken i rask takt. Jag gillar inte det här egentligen, det tar liksom bort det roliga med att blogga. Det blir måsten istället för lust. Samtidigt så har jag lite dåligt samvete över det jag inte skrivit om så jag tänker ändå stressa på lite.

Tanken är att skriva lite kort och koncist ett tag framöver. Vi får se hur det går.

Jag kan inte påstå att Ljug för mig kommer bli en av mina favoriter, även om jag skulle ha önskat att det var så. Jag gillade Fitzpatricks serie om änglarna och hade hoppats på något som fängslade mig lika mycket efter Svart is som jag inte heller tyckte var särskilt bra.

I Ljug för mig så träffar vi Stella som lever under ett vittneskydsprogram efter det att hon blivit vittne till ett mord. Mamman lever också under uppsyn på annan ort, vilket kanske är lika så bra i o m att det är pga hennes drogberoende som de hamnat i den här situationen från första början. Pojkvännen lever också han under beskydd och de kommer förmodligen aldrig att kunna ta kontakt med varandra igen.

Det hela är ganska förutsägbart med den snygge trädgårdskillen som klipper gräset hos kvinnan som Stella är inneboende hos, och Stellas avighet mot allt och alla till en början.

Det lyfte lite i mitten av boken och jag hoppades att det skulle komma en twist som skulle leda handlingen i en annan riktning än den man hela tiden anade. Nu hände inte detta och jag känner nog att jag förmodligen inte kommer minnas det här särskilt länge. Men! Det är inte jag som är målgruppen, egentligen, och det är mycket möjligt att de från 13 år och uppåt kommer gilla det. Vi får se.

måndag 20 juni 2016

Vågspel

Titel: Vågspel
Författare: Ann Rosman
Förlag: Albert Bonniers förlag
Recensionsexemplar


Det är kanske aningen löjligt, men jag tycker det blir lite extra kul att läsa Ann Rosman efter det att hon var hos oss på Mölnlycke bibliotek och pratade om häxor och magi under en temacirkel vi hade för några år sedan. Det var ju inget traditionellt författarbesök, utan mer ett samtal, och det var verkligen väldigt bra.

Jag tyckte om Vågspel, som är den sjätte boken om polis Karin Adler som är bosatt och arbetar på Marstrand. Min invändning är att det var lite väl mycket om dykning och segling ... De bitarna hade kunnat kortas av.

Orkneyöarna lockar ju helt galet mycket och det känns som om jag verkligen måste dit någon gång i livet. Själva berättelsen i olika tidsplan är både fängslande och spännande.

Ann Rosman är verkligen skicklig på att väva samman vår egen tid med händelser längre tillbaka i tiden, och det märks att hon själv blir helt absorberad av det hon skriver om. Hon lyckas absolut förmedla sin entusiasm över de olika historier hon bygger sina egna berättelser på.

I vågspel får polisen på Marstrand ett telefonsamtal från polisen på Orkneyöarna där man hittat en svenskregistrerad segelbåt drivandes utan någon passagerare ombord. Karin Adler åker dit tillsammans med en kollega, och man lyckas identifiera båtens ägare. Personen i fråga har tidigare besökt öarna och är en van seglare. Han är också något av en rättshaverist och driver flera fall gentemot norska staten gällande de helt fruktansvärda villkor dykare vid exempelvis oljeplattformarna utsattes för i början av 70-talet.

Som sagt, bra story och underbara miljöer. Lite mindre dyk- och seglingsfakta hade enligt mig gjort boken ännu bättre. Men det är ju bara jag, som varken dyker eller seglar ... Någon med dessa intressen kanske skulle tycka precis raka motsatsen!


torsdag 16 juni 2016

100 Hemskaste





Idag på morgonen, närmare bestämt vid 09.15, kunde man se Helena Dahlgren på Dark Places i morgonsoffan. In och titta på inslaget och klicka sedan hem boken, så har ni hemskt (!) bra tips för en lång tid framöver!

http://www.svtplay.se/video/8951790/gomorron-sverige/gomorron-sverige-16-jun-06-25

Plötsligt kan jag inte längre infoga länkar sådär snyggt, ledsen för det. Resultatet är ju detsamma även om det ser trist ut ...

onsdag 15 juni 2016

Ibland räcker man inte riktigt till


Idag har bästa bokcirkeln Bokbubblarna träffats för sista gången innan vårt sommaruppehåll. 

Det var regnigt och småkyligt, men vi trotsade vädret och satt ute på Rosencafet helt enligt tradition. En tradition som vi kanske bryter till nästa år pga att vi blir ivägfösta för att de stänger tidigare. För andra året i rad. Vi får se.

Boken vi skulle ha läst tills idag var Gömslet av Miral al-Tahiwi. Det var mycket delade meningar om boken kan jag säga. Inte för att jag hade något att tillföra precis, jag tror jag hade läst ca 10 sidor ... Men jag orkade helt enkelt inte. Det har varit körigt med konfirmation, student och 15-årsfirande. En helt galet intensiv vecka som dessvärre avslutades med att hela familjen blev sjuk ... 

Som sagt, ibland räcker man inte riktigt till. Fast det gör inget. Jag kommer igen ;-)

fredag 10 juni 2016

Bibliotekskatten via Instagram


Efter veckor av konfirmation/student/15-årskalas raskt följt av en helt galet aggressiv magsjuka alt. matförgiftning för hela familjen (inkl ambulansfärd till akuten m dottern) var detta precis vad jag behövde. Tack @modernistared #bibliotekskatten