Fangirl

Titel: Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Förlag: Berghs

Jag tyckte mycket om Rowells Eleanor & Park och jag gillar nog Fangirl lika mycket.

Cath och Wren är tvillingsystar och ska precis åka iväg och börja på college. Wren har gjort fullständigt klart för Cath att hon inte vill dela rum, inte bo i samma hus och faktiskt inte ens låtsas om att de är systrar. Det är extremt viktigt för Wren att frigöra sig ifrån symbiosen med systern som har präglat dem från den dag de föddes.

Inte nog med att de som tvillingar står varandra nära, de har också varit med om en del i livet som gjort dem än mer sammansvetsade. Mamman försvann någon gång när de var runt 6 år, tror jag, och pappan som uppfostrat tjejerna ensam lider helt klart av någon ångest/manisk-relaterad sjukdom. De har, de här tre, hankat sig fram i tillvaron så gott de har kunnat och det har på det stora hela gått hyfsat bra. Mycket tack vare att tjejerna haft varandra att ty sig till. De har aldrig behövt tackla något problem på egen hand, den andra har alltid funnits där och stöttat.

Att mamman lämnade dem utan att någonsin försöka ta någon sorts kontakt har självklart satt sina spår. Kanske allra mest hon Cath som inte på några villkors vis vill glömma, förlåta eller gå vidare. Wren försöker nog, på samma sätt som hon försöker kämpa sig fri från sin syster, att förlåta mamman och ta sig igenom och vidare ut på andra sidan.

Cath lider av någon sorts social fobi och får det tufft på alla möjlig plan på college. Hon vill inte lära känna nya människor, hon vill helst enbart äta medhavda proteinbars och skriva på sin fanfiction story. Hon har alltid varit helt besatt av fantasyserien om Simon Snow. Cath skriver fanfiction om berättelserna i ett stort forum och har hur många läsare som helst. När allt annat känns helt övermäktigt tar hon sin tillflykt till sina berättelser. Tidigare skrev tvillingarna tillsammans, men nu har Wren lagt av att skriva, även om hon fortsatt att läsa det Cath skriver.

Utöver sina egna sociala fobier och stora sorg över att Wren knappt vill kännas vid henne så oroar sig Cath för deras pappa som går därhemma och glömmer bort att äta och sova.

Det låter ju rätt beklämmande det här, märker jag när jag skriver, men jag uppfattade inte alls berättelsen som sådan. Det är otroligt fint beskrivna relationer tycker jag. Framförallt mellan Cath och pappan, men också tvillingarnas inbördes relation är riktigt väl beskriven. Man förstår dem så väl båda två. Wren som vill vara sin egen och Cath som vill att allt ska vara som det alltid varit.

Det händer en hel del och på ett sätt så kan man nog kalla det här för utvecklingsroman. Wren blir tvungen att dämpa sin entusiasm över collegelivet och ta det något lugnare på samma gång som Cath faktiskt vågar sig ut och skaffar en del vänner och blir tvingad att skriva annan än fanfiction för att utvecklas och komma vidare.

Ja, jag gillar det här även om det finns en del att invända emot. T ex så blir jag inte riktigt klok på om Rowell är en stor förespråkare av nej till sex före äktenskap. Tjejerna är ända 18 år? Det känns som om den utåtagerande Wren blir straffad för sin nyfikenhet. Även om den i o f drar iväg lite väl långt med henne. Men, men. Man kan inte få allt. Jag får stå ut med den aningen skenheliga tonen, för det här är en bok jag kommer att tipsa om, absolut. Bland annat under vårt Minikollo på bibblan i sommar.