torsdag 21 mars 2013

Vägen mot Bålberget

Titel; Vägen mot Bålberget
Författare; Therése Söderlind
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar


Jag vet knappt vad jag ska skriva om Vägen mot Bålberget. Just nu känns det som om det här är bland det bästa jag läst, någonsin, alla kategorier. Egentligen skulle jag nog smälta den ännu lite längre tid än vad jag redan gjort, men samtidigt så vill jag verkligen skriva om den. Så kanske ännu fler får upp ögonen för den här helt fantastiska romanen.

Det är fyra röster i romanen, som tidsmässigt sträcker sig från 1670-talet framtill våra dagar. I den första delen är det Jackes röst vi hör, och det är 70-tal. Jacke är en man som är vilse i tillvaron. Frun har, i alla fall tillfälligt, flyttat hemifrån på grund av hans olika otrohetsaffärer. Hans mamma har precis gått bort, och han är ensam med sin truliga tonårsdotter, Veronica. Sommaren innan farmodern dog berättade hon saker för Veronica som hon inte riktigt får någon ordning på. Men trots att hon inte riktigt förstår vad farmodern menat så väcker samtalen hennes nyfikenhet. Hon vill ta reda på mer om släkten bakåt i tiden. Ta reda på mer om det fruktansvärda som hände där uppe på Bålberget på 1600-talet, när många av traktens kvinnor stod anklagade för att vara häxor.

Släkten är ett känsligt ämne för Jacke, som aldrig fått reda på vem som var hans pappa. När Veronica vill börja nysta i det förflutna går han till biblioteket och får hjälp med lite släktforskning. Där får han då reda på att hans morbror står som fadern. Det skulle förklara en del som hände under uppväxten. Som att mamman och mostern inte var riktigt sams, åtminstone inte förrän på ålderns höst, och att mormodern alltid tagit mosterns parti i grälen.

I andra delen är det Malin vi får lyssna på. Malin som var en av de kvinnor som stod anklagade för häxeri på 1600-talet. Det är fattigt och skitigt och till stor del en fruktansvärt tung tillvaro. Malin blir gift och förstår först inte vad det är som händer med äldsta dottern Segrid. Hon springer till skogs och uppför sig märkligt. Framförallt efter det att pappan tagit ut henne i ladugården för bestraffning. Vid ett tillfälle ser Malin vad som verkligen händer under de här stunderna och efter det blir tillvaron aldrig mer sig lik igen. Och inte Malin heller.

Tredje delen står Olof för. Olof som var barndomsvän med Segrid, och som alltid har älskat henne. Så mycket att han långt efter det att hon gått bort fortfarande håller sitt löfte till henne, även om han helst velat slippa. Olof är på många sätt naiv, och det dröjer mycket lång tid innan han verkligen förstår Segrids fruktansvärda hemligheter, och det först efter det att hon faktiskt fått tala om dem för honom. Då faller så mycket av Segrids personlighet på plats. Som läsare får man lyssna på vad Olof minns av det som hänt under lång, lång tid. Han väntar på att få berätta om sina minnen för prästens barnbarn som reser runt i trakten och samlar in fakta från förr. Den präst som styrde och ställde och gick i spetsen för anklagelserna och domarna vid brännandet av bygdens häxor.

I den fjärde delen är det nutid och det är Veronica som vuxen som pratar med oss. Hon har aldrig kunnat släppa den där sista sommaren med farmodern och det hon berättade. Att de på något sätt var släkt med någon av de kvinnor som blev anklagade för att vara häxa, men som av någon okänd anledning klarade sig undan med livet i behåll.

Det finns hur mycket som helst att skriva om Söderlinds roman, men jag tror jag nöjer mig såhär. Förutom ett tillägg om att jag vill veta mer! Det är som om det lämnades ett glapp i tiden. Ett glapp mellan Segrids barnbarn och Veronica. Ett snyggt grepp, men åh vad nyfiken jag blir...

onsdag 20 mars 2013

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank, novell #1

Titel; Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Författare; Nathan Englander
Förlag; Brombergs
Recensionsexemplar


Rätt som det var så hade jag hoppat på en novellbokcirkel på nätet. Det var Brombergs förlag, Anna på Och dagarna går och Erika på Erikas bokprat som drog igång det hela, på Twitter. Och även om jag egentligen inte hade tid till det här så lät det alltför frestande för att inte hänga på.

Det går till så att vi som är med i cirkeln "samtalar" i ett dokument som ligger under Google drive, och det fungerar alldeles utmärkt. Tack till Anna som fixat så fint, och tack till Brombergs som generöst såg till att vi fick recex allihopa.

Vi som är med är;

Erikas bokprat
Fru E:sböcker
En och annan bok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
Bibliotekskatten
Och dagarna går

I titelnovellen, Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank, träffar vi två judiska par. Ett par är bosatt i Florida och det andra i Israel. Det är kvinnorna som känner varandra sedan tidigare. De var bästa vänner under uppväxten och har, av naturliga skäl, inte träffats så ofta som vuxna. Mark och Lauren, det par som flyttat till Israel, lever som ultraortodoxa judar vilket är långt ifrån det liv vännerna lever i Florida.

Vi får följa paren under en dag. Det börjar lite trevande, med artighetsfraser och att försöka uppdatera sig om vad som hänt sedan de senast talades vid. Men, allteftersom dagen går och de båda paren blir alltmer salongsberusade och ovanpå det röker gräs, tar samtalet något oväntade vändningar. Lojaliteter skiftar, hemligheter kommer fram och tillvaron ruckas på en aning.

Riktigt bra blir det när de börjar prata om "Anne Frank leken". En lek som går ut på vad man skulle göra om det blev en ny förintelse. Vem skulle man kunna lita på? Vem eller vilka skulle offra livet för att rädda andra? Och vem skulle man själv offra sitt liv för?

Jag tycker den här första novellen var mycket bra, och jag är glad att jag hoppade på det här projektet. Inlägg kommer att komma successivt om de andra novellerna i samlingen.




Inte något särskilt varmt mottagande...

Nej, Nathan Englanders 'Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank' fick verkligen inte något varmt mottagande av Eva Johansson på SvD i morse. Jag blev förvånad. Precis som Anna på Och dagarna går skriver, så brukar inte heller jag ge mig in i några litteraturkritiska samtal, och hade nog inte gjort det nu heller, utan nöjt mig med att konstatera att jag tycker annorlunda och skriva om min upplevelse här på bloggen.

Men, när jag läser följande stycke, som är ett citat ur Eva Johanssons recension, så vill jag ändå hojta till att det här var att gå lite för långt:

 "De som lyfter den till skyarna är andra mer namnkunniga författare som Dave Eggers, Jonathan Safran Foer och Michael Chabon. Jag vet inte om de känner Englander och har velat hjälpa honom med marknadsföringen eller om de helt krasst har tagit betalt för att låna ut sina namn – jag har i vilket fall som helst svårt att tro att de på fullaste allvar tycker att ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank” är stor litteratur. Det är den nämligen inte, långt därifrån.

Om man bortser från Eva Johanssons åsikter om Englanders novellsamling, så känns det lite svajigt att anklaga Dave Eggers, Jonathan Safran Foer och Michael Chabon för att eventuellt ha tagit betalt för att låna ut sina namn. 

Jag kommer att skriva om titelnovellen här på Bibliotekskatten senare under dagen, och jag håller inte alls med Eva Johansson. Inte så här långt i alla fall. Jag har ännu inte läst alla novellerna. Men, de jag har läst tycker jag om. De skakar om och tar väldiga vändningar ibland och det är inte alltid lätt att hitta karaktärer man riktigt gillar, men hittills tycker jag som sagt att det är riktigt bra läsning.

tisdag 19 mars 2013

Ett litet smakprov




HÄR kommer ett litet smakprov i form av en boktrailer, till berättelser från Engelsfors!






måndag 18 mars 2013

Tre finfina hästböcker som jag längtar efter!

Tre mysiga hästböcker som jag längtar efter att läsa nu i vår; Även om dottern egentligen är lite för gammal för Sigge och Teddy nuförtiden, så slukar både hon och jag dem fortfarande. Skulle inte låta bli för allt i världen. Och på jobbet går de ut för fullt. Oftast är hyllorna helt tömda på båda serierna. Inger Frimanssons hästserie är en ny favorit som det ska bli kul att läsa fortsättningen på, för de lite äldre.






fredag 15 mars 2013

Testar igen med en bild...



Sista för idag...

Here we go again...

Jag har fått ett hett tips!

Så många hjälpsamma människor i bokbloggarvärlden...Underbart! Efter lite trixande så gör jag alltså ett nytt försök med att få mina inlägg härifrån direkt in på Bibliotekskattens FB-sida!

Nej men då vimsar jag väl lite med blommorna då...

...eller nåt. Innan jag blir lite galen.



Titel; Magikerna
Författare; Lev Grossman
Förlag; Pocketförlaget
Recensionsexemplar

Jag tycker det är svårt att skriva om Magikerna. Dels hade jag läst så mycket om den innan jag själv läste, vilket alltid är dumt (men svårt att låta bli!), och dessutom gjorde mina förväntningar skyhöga. Dels pendlade jag under hela läsningen i vad jag egentligen tycker om boken.

I början var jag helt lyrisk. Jag tyckte verkligen att den var så bra som jag hade hoppats. Sedan mattades den känslan av, för att komma tillbaka på slutet. Nu är det ändå ett tag sedan jag läste den, och jag märker att den fortfarande surrar kvar i huvudet och att jag börjar undra lite över uppföljaren.

Det var, tror jag utan att kunna sätta fingret på exakt vad, själva magiutövandet som störde mig. Jag är nog märkt av HP för resten av livet. J K Rowling har talat om för mig hur det går till i trollkarlsvärlden, och den uppfattningen ändrar man inte på så lätt. På gott och ont. Återigen måste jag säga att jag är glad att hon stoppade efter sju böcker. Så skönt att hon inte fallit för frestelsen att skriva en åttonde del. Hoppas det håller i sig.

I magikerna störde jag mig på att skolåren bara flöt på. Det gick fort fram, även om handlingen egentligen var rätt långsam i mittenpartiet. Däremot gillade jag Narniareferenserna, som jag tror många störde sig på.

Quentin Coldwater är en mycket olycklig människa, olycklig på gränsen till deprimerad. Han är också oerhört begåvad, och precis på väg att sluta high school. Han hanterar tillvaron genom att på ett nästan maniskt sätt drömma sig kvar i sin barndoms läsning av Fantasyböckerna om landet Fillory. Fillory har stora likheter med Narnia; syskon som skickas ut på landsbygden och på olika vis olika år hamnar i Fillory. Dock med ett stort undantag. Ett av barnen fastnar i Fillory, för att sedan aldrig återfinnas.

Qentin önskar verkligen att Fillory fanns på riktigt. I hans sinne skulle allt bli bra om han bara kunde komma till Fillory, istället för att vara fast i vår egen verkliga, trista och gråa värld. Han inbillar sig att det är svaret på hans drömmar.

Efter en mycket märklig, misslyckad nästan på gränsen till skrämmande början på en antagningsintervju till ett prestigefyllt college förändras Quentins liv drastiskt. Han befinner sig plötsligt i en del av staden han aldrig sett förut. Klimatet förändras och han träder för första gången in i Brakebills trädgård. Brakebill är ett college för magi, och efter riktigt tuffa antagningsprov som han genomgår i ett nästan transliknande tillstånd blir Quentin antagen.

Nu skulle man ju kunna tro att Quentins lycka är gjord, att han är nöjd med sin tillvaro. Magi finns! Den existerar och han är en del av den. Men riktigt så enkelt är det inte. Quentin är fortfarande olycklig, och inte särskilt tillfreds. Hans depressiva tillstånd handlar inte om den värld han lever i så mycket som den person han själv är.

Ja, jag känner mig fortfarande lite kluven till vad jag egentligen tycker, och det kanske är precis det som är meningen? I så fall är det hela mycket skickligt genomfört. Självklart kommer jag hur som helst läsa tvåan när den kommer!

torsdag 14 mars 2013

Extra glad


När man inte känner sig i form alls är det extra trevligt att få paket i brevlådan.



Vägen mot Bålberget


Det kommer ett längre inlägg om Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget när jag är lite piggare, men 143 sidor in i boken är jag helt fast. Språket, miljön och karaktärerna. Allt känns bra. Lite Åsa Larsson känsla, men det har jag nog sagt tidigare.


Skam den som ger sig...


Ett försök till. Blir det fel igen, så bjuder jag i alla fall på en bild av en mycket bra bok. Som det kommer inlägg om inom kort.



Erkännande


Jag har ingen som helst aning om vad jag sysslar med just nu. Dels är jag sjuk, och dels famlar jag i blindo när det gäller publicering av blogginlägg på fb. Alltså på vilken sida de hamnar. Kan bli hur galet som helst. Eller så blir det helt rätt.



onsdag 13 mars 2013

Nytt bokprat på gång

Idag ska jag bokrata för en ny fyra, och det här är titlarna som får följa med idag;

Spöken och spioner av Katarina Mazetti handlar om fyra kusiner som träffas för första gången. De blir hopfösta under sommarlov hos en moster de inte känner som  är konstnär och bor ute på en ö. det är högst motvilligt kusinerna åker ut till ön, men när de väl är där blir det inte så förfärligt som de trott. Mostern är riktigt snäll och dessutom händer det en massa mystiska saker som de känner att de måste försöka få klarhet i.






Ingelin Angerborn är en av mina absoluta favoriter. Hon skriver ofta böcker med magiska inslag, som är precis lagom mystiska och spännande. Någonstans på gränser mellan verklighet och det övernaturliga. I För alltid ska Nora tillbringa sommarlovet hos en kompis till mamman, eftersom mamman ska ut och vandra. Redan på bussen ut till Vanja börjar det hända märkliga saker. Nora får sms från ett okänt nummer, och personen skriver att hen längtar efter Nora. Sedan fortsätter det med att Nora hittar ett brev i ett ödehus nära stugan där hon bor med Vanja. Till mitt älskade barn, på din födelsedag den 1 juli står det på brevet, och Nora fyller år just den 1 juli. I brevet står det; Det finns ingen början. Det finns inget slut. Ty det finns ingen tid. Nora förstår ingenting, och det bara fortsätter med konstiga sammanträffanden och märkliga händelser. Till slut blir hon riktigt rädd och ber Vanja om hjälp. Spännande, mystiskt och mycket bra!

Vinterkarusellen av Kerstin Gavander har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.










Likadant med Alex och Corinthia...











...och Pappa polis!







Hinner jag kommer jag också att prata om Svart Glas av Maud Mangold, som handlar om Umbra som flyttar med sin mamma konstnären till ett stort, gammalt hus ute vid havet. Mamman är konstnär och behöver få ro att måla. Men, mamman är också en ganska skör människa och Umbra får ta ett enormt ansvar hemma, hon får ta hand om både sig själv och mamman. Det finns både goda grannar, nya kompisar och storasystrar som ställer upp som tur är. Det finns också en person till, som inte riktigt vill ge sig till känna, men som Umbra känner att hon måste hitta och få prata med. Svart glas är lite mer svårtillgänglig, men jag tycker det skulle vara roligt om någon ville läsa och sedan berätta för mig vad de tycker. Jag gillar den, fast tycker kanske att det inte riktigt höll hela vägen?

Idag är det dags







Idag är det dags för första träffen med Göteborg läser!

tisdag 12 mars 2013

Kretsen 1

Titel; Kretsen
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Ny serie av Maggie Stiefvater! Härligt! Jag tyckte ju väldigt mycket om Vargarna i Mercy Falls, så mina förväntningar på första delen i Kretsen var rätt så höga. Jag blev inte besviken, utan tycker det höll hela vägen. Däremot tycker jag den är mer komplex och komplicerad, om man jämför med Frostserien. Frost läses ganska långt ner (för långt kan jag tycka ibland) i åldrarna, men det tror jag inte fungerar här. För mycket abstrakt och för många trådar.

Blue är 16 år och dotter till ett medium. Mostrarna är också medium, liksom ett antal andra kvinnor som bor tillsammans med Blue och hennes mamma. Blue är inte synsk själv, men hon förstärker de andras intryck genom att vara i samma rum, lite som en högtalare, allt blir tydligare när hon är i närheten.

I samma stad som Blue bor finns en gammal anrik internatskola där Gansey och hans vänner går. I nästan hela sitt liv har Gansey letat efter leylinjer som ska finnas i staden Henrietta. Gamla sägner säger att en gammal Walesisk kung ska ligga begraven någonstans längs med dess leylinjer, eller energilinjer. Gansey är besatt av av att hitta kungagraven. Myten säger också att den som hittar graven även väcker kungen och får sin önska uppfylld.

Vid ett tillfälle då Blue är ute med sin moster, längs en laylinje, hör hon en röst och ser en skepnad som hon förstår inte finns där på riktigt. Hon frågar efter skepnadens namn och han svarar Gansey. När sedan Gansey och hans vänner någon dag senare hör av sig för en tidsbokning till Blues mamma tätnar mystiken. Till saken hör också att Blue i hela sitt liv har fått höra av alla synska människor i sin närhet att när hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö.

Det är spännande och man vill inte gärna lägga ifrån sig boken, men det är också som sagt inte helt lätt att hålla isär de olika trådarna och de olika tidsplanen. Hoppas andra delen kommer snabbt!

fredag 8 mars 2013

Svårt att välja

Ibland är det svårare än vanligt att välja...






Carl + Karin = Sant

Titel; Carl + Karin = Sant
Författare; Annette Wilhelmsson, Jens Ahlbom
Förlag; Amarte


Kunde inte låta bli att tipsa lite snabbt om den här lilla pärlan. Mysig text om Carl och Karin Larsson, där Karin får lika stort, om inte större, utrymme som Carl. Perfekt som ingång för de lite yngre som vill läsa lite om olika konstnärer!

Göteborg läser






På onsdag är det dags för första träffen med Göteborg Läser. Anna på Och dagarna går har skrivit ett långt inlägg om det som man kan läsa här. Ni som inte hört talas om det här projektet tidigare kan kolla in gruppens fb-sida. Hoppas vi ses på onsdag!

torsdag 7 mars 2013

Den siste mannen i tornet

Titel; Den siste mannen i tornet
Författare; Aravind Adiga
Förlag; Brombergs

Vi läste Den siste mannen i tornet i bokcirkeln Bokbubblarna. Jag tycker faktiskt vi är riktigt duktiga på att välja titlar i vår cirkel! Det är svårt när alla läser mycket, men hittills har det blivit bra tycker jag.

Flera i cirkeln har skrivit om boken. Bland annat Och dagarna går och Enligt O. När vi träffades i Bokbubblarna diskuterades bl a om pengars makt, vad pengar eller utsikten om att kunna få pengar kan göra med människor. Vi pratade också om att det kan vara svårt med för oss exotiska namn på karaktärer och platser. Att det blir svårare att hålla isär exempelvis personer i boken.

Vi var nog ganska överens om att det är en lite sorglig bok. Det är sorgligt att se vad pengar gör med människor, hur man förändras när man ser ett annat liv hägra i framtiden.

Boken handlar om ett bostadsrättshus i Bombay. Marken huset står på har plötsligt blivit attraktivt för stadens byggherrar och de boende har blivit erbjudna ganska mycket pengar för att sälja. En förutsättning är att alla i huset är överens om en försäljning.

De övertalas en efter en, förutom Masterji. Masterji är en ensam man, en pensionerad gammal lärare som efter sin frus död inte har så många glädjeämnen i livet. Han vill inte släppa taget om sina minnen som han anser sitter fast förankrade i huset. Masterji har en son med familj som han inte har särskilt bra kontakt med. Han tycker om att träffa sitt barnbarn, men har inte så mycket gemensamt med sin son och dennes fru. Sonen och frun försöker, liksom de övriga boende i huset , med alla medel få Masterji att gå med på att sälja. Men han vägrar envist.

Han vill stå fast vid de värden och värderingar han anser viktiga i livet, och vill inte låta sig påverkas av löften om guld och gröna skogar.

Det var lite svårt med alla namn, och till en början blandade jag ihop personerna. Detta blev dock bättre ju längre man läste. Jag tyckte om boken. Kanske inte som en ny favorit, men jag är glad att vi läste den och den stannar kvar i tankarna ett bra tag efter det att den är utläst.

onsdag 6 mars 2013

Titlar jag bokpratar om idag

Idag ska jag träffa en fyra och bokprata. Här kommer väldigt korta små presentationer av de böcker som jag tar med.

Titel; Vinterkarusellen
Författare; Kerstin Gavander
Förlag; Alfabeta

Vinterkarusellen gillade jag väldigt mycket själv och det är första gången jag har med den i en klass, så det ska bli roligt att se om den går att sälja in.

Vi får träffa Sanna som bor tillsammans med sin pappa. Mamman är död och nu ska de snart fira sin första jul utan henne. Sanna och hennes pappa ska fira jul tillsammans med Sannas farmor. Det är egentligen inget fel med det, men bästa kompisen ska åka till Egypten för andra gången, och det är klart att det känns lite. Det är inte så kul att hela tiden få höra att det saknas pengar.

Men Sanna är både klok och envis och inser att hon måste hjälpa till själv om de ska kunna resa till Egypten. Hon får jobb i en blomsteraffär och jobbar så mycket hon orkar och hinner för skolan.

Det här är en mysig berättelse om familj, sorg, vänner och kärlek. Andra delen, Lyckosnurran, har precis kommit ut och jag ska absolut läsa den så fort som möjligt!

Titel; Alex och Corinthia
Författare; Patrik Bergström
Förlag; Lilla Piratförlaget

Alex och Corinthia är en Fantasybok som handlar om två syskon som växer upp på ett värdshus. De blev lämnade på trappan utanför värdshuset när de var små, och den vänlige värdshusvärden tog hand om dem. Ingen vet vem som lämnade dem och självklart funderar syskonen mycket över sitt ursprung.

En dag kommer det en främling till byn och på grund av olika omständigheter slutar det hela med att han tar med sig Alex och Corinthia när han reser sin väg. Allteftersom börjar de förstå att de har speciella gåvor och är menade till någonting annat än att arbeta på ett värdshus.



Titel; Den magiska kappan
Författare; Katarina Genar
Förlag; Bonnier Carlsén

I Den magiska kappan träffar vi Livia som får en kappa när hon fyller år. Det är verkligen den bästa födelsedagspresenten hon någonsin fått. Hon fullkomligt älskar den, även om den är begagnad och lite sliten. Det konstiga är att bästa kompisen inte alls tycker den är så skön som Livia tycker. Hon tycker tvärtom att den kliar och sticks.

Samtidigt är det någonting som drar Livia till den gamla kyrkogården, och en speciell grav där. Vid graven träffar hon också en gammal man som hon blir vän med.

Det här är en lagom magisk berättelse, med lite vardag, vänskap och lite spänning.

Titel; Uppdrag Silverstjärnan
Författare; Peter ekberg
Förlag; Berghs

Uppdrag Silverstjärnan har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Mycket kort: Arena Trexo lever ombord på rymdskeppen Voya som varit på väg från jorden i 8000 år. En dag kommer det ett främmande rymdskepp och lägger sig bredvid Voya utan att meddela sig och förklara vad man vill. Spännande!








Titel; Pappa polis
Författare; Laura Trenter
Förlag; Tiden

Pappa polis har några år på nacken, men jag läste precis om den inför ett projekt och jag tycker den håller. Det ska bli kul att se om jag får ut den i klassen jag ska träffa idag.

Julians pappa är polis och blir skjuten i tjänsten. Julian bestämmer sig för att försöka ta reda på vem som är den skyldige. Polisen vet att det är ett motorcykelgäng som ligger bakom, men de håller varandra bakom ryggen så det blir omöjligt att bevisa vem som sköt.

I sin jakt på rättvisan träffar Julian Jim, som är en av medlemmarna i mc-gänget. Det här är spännande och man vill verkligen veta hur det slutar. Det finns en fortsättning som heter Julian och Jim.

tisdag 5 mars 2013

Hur? Var? När? Om vad?

Jag är full av beundran inför all kreativitet man ser sjuder överallt i bokbloggarvärlden. Säkert i andra bloggvärldar också, men det har jag ingen koll på. Det är utmaningar, bokrecensioner, cirklar, tankar och funderingar i en härlig blandning.

Dessutom ser man ofta långa kommentarfält med roliga dialoger, som nästan blir som inlägg i sig. Jag förstår verkligen inte hur ni hinner!

Visst, jag försöker skriva blogginlägg några gånger i veckan, och då handlar det för min del mest om att skriva om de titlar jag läser, men jag ligger ju verkligen i lä då det gäller att producera inlägg och att synas i olika kommentarfält. Det är sällan jag skriver inlägg som inte tar upp en boktitel, även om jag gärna skulle vilja, det finns så mycket spännande litteraturrelaterat att ta upp och skriva om, men tiden räcker inte till.

Jag är verkligen genuint nyfiken på alla er superbloggare därute!

När skriver ni?
När läser ni?
Hur hinner ni kolla upp vad som hänt i era flöden?
Planerar ni er skrivtid eller sker det spontant?
Har ni en egen plats att skriva på där ni kan stänga in er?
Sliter ni ert hår i ren frustration?

Det skulle vara väldigt roligt att få veta mer, så kommentera gärna!

måndag 4 mars 2013

Livet efter dig

Titel; Livet efter dig
Författare; Jojo Moyes
Förlag; Printz Publishing



När jag läste det här inlägget av Johanna Lindbäck på Bokhora tänkte jag på min läsning av Livet efter dig. Johanna skrev ju bland annat att det kan vara lite trist att enbart läsa hyllningar på olika bokbloggar, och nästan inga sågningar alls.
Det här är en svår nöt att knäcka i o m att man som bokbloggare förmodligen läser ganska mycket böcker, men kanske inte så ofta väljer att läsa/skriva om sådant man inte gillar. Börjar jag läsa någonting som jag tycker är riktigt dåligt läser jag inte ut boken. Punkt slut. Det gjorde jag tidigare, men inte nu.
Undantag är ju självklart om det är recensionsexemplar som jag antingen bett förlaget om själv, eller fått frågan om jag vill läsa och sagt ja. Då läser jag boken även om jag helst skulle slippa.
Nu händer inte det här heller så ofta, kanske för att jag inte läser tillräckligt många titlar utanför min bekvämlighetszon. Vilket ju är en helt annan fråga.
Vad jag vill ha sagt med det här är nog egentligen att jag kände mig lite träffad av Johannas inlägg, samtidigt som jag inser att jag skriver inte så mycket inlägg om böcker jag inte gillar mycket pga av att jag faktiskt inte läser dem.
Självklart älskar man inte allt man läser, och det hoppas jag framkommer i mina inlägg. Men man kan ju ha stor behållning av en titel även om man inte blir helt eld och lågor.
Varför jag tänkte på Livet efter dig när jag läste Johannas inlägg? Jo, dels för att hon tog titeln som exempel och dels för att innan jag läste den själv hörde så mycket positivt, och att jag inte riktigt kunde instämma i hyllningskören. Jag läste utan problem ut boken och tyckte den var helt ok, men jag blev ändå lite besviken. Säkert pga höga förväntningar. Den var lite för platt helt enkelt, och lite för schablonartade karaktärer.
Boken (om det nu finns någon där ute som inte har läst den!) handlar om Lou som fortfarande i vuxen ålder bor hemma hos sina föräldrar och arbetar på ett café i staden där de bor. Det är egentligen inte hon själv som är anledningen till att hon bor hemma fortfarande, utan systern som är ensamstående med en liten son och pluggar som också bor i föräldrahemmet. För att systern ska kunna plugga måste Lou bidra ekonomiskt. Väldigt orättvist kan man tycka. Det här är en av de saker jag tycker är märklig i boken. Att det inte är mer fokus på det här att Lou är den som offrar sig. För efter ett tag bestämmer sig systern för att ta sonen med sig och plugga vidare i en annan stad. Pappan i familjen blir av med sitt arbete och Lou står som enda försörjaren. När sedan Lou i sin tur blir av med sitt arbete blir det krisigt, och hon måste hitta något nytt så fort som möjligt.
Hon börjar då arbeta som personlig assistent åt den helförlamade Will traynor. Till en början trivs Lou inte alls, men känner sig tvingad att stanna på grund av pengarna. Allteftersom djupnar Will och Lous relation och Lou bestämmer sig för att göra allt hon kan för att förhindra att Will åker utomlands till en klinik där man får hjälp med att ta sitt liv. Det är en fin berättelse, det är inte det. Den greppar bara inte riktigt tag i mig. Det blir lite My fair lady över det hela som jag stör mig på, även om det hänvisas till MFL i boken för att markera att det inte alls är samma problematik som tas upp.
Som sagt, jag läste ut boken och tyckte den var helt ok, men inte mer än så. Sorglig, absolut, men jag behövde inte ha några pappersnäsdukar bredvid mig medans jag läste.
En annan konstig sak med Joj Moyes är att när jag såg att det var hon som skrivit Brudskeppet blev jag helt förvirrad. Jag har läst Brudskeppet, men var helt säker på att det var för längesedan. Den står i min mammas bokhylla, och jag skulle ha tippat på att det var för sådär 20 år sedan jag läste den. Nu ser jag att den kom ut på svenska 2006? Då trodde jag att det kanske var en liknande titel jag tänkte på, men nej, handlingen verkar stämma. Jag förstår verkligen ingenting?
Och precis när jag skrivit stycket ovan så kom jag på det! Jag tänker på Krigsbrudar av Lois Battle. Handlingen verkar vara väldigt lika i de här båda titlarna, får ta och kolla upp lite mer noggrannt!

Sökfunktion i Blogger?

Om man som jag, ibland inte kommer ihåg vilka böcker man skrivit om på bloggen, är ju sökfunktionen inom bloggen helt strålande. Om den fungerar. Just nu verkar den inte fungera alls? Är det fler som märkt det här? Två gånger nu har jag börjat skriva inlägg om böcker som jag visserligen har starkt för mig att jag skrivit om tidigare, men som jag inte hittar på bloggen. Sedan upptäcker jag på adlibris att jag har länkat till ett inlägg om boken...

Skumt och mycket irriterande. Hoppas det är ett tillfälligt fel, för jag brukar förlita mig en hel del på den funktionen. Det är bara att hoppas att jag inte skrivit dubbla inlägg om någon titel.

söndag 3 mars 2013

Lagom svår utmaning?

Enligt O kör en social utmaning i mars, att kommentera på 5 olika bloggar varje dag. Det här är någonting som jag är riktigt kass på, och som jag känner att jag borde haka på. Samtidigt fegar jag lite och tycker det låter väldigt mycket med 5...En kompromiss kanske? Att kommentera på 3 olika bloggar om dagen får bli min utmaning. Får utvärdera när månaden är slut.



fredag 1 mars 2013

Läst februari 2013

Tja, vad ska man säga...

Februari blev en ganska usel läsmånad, med något sorts bottenrekord. Det blev 1 ungdom, 5 Hcg, 5 Hcf samt 1 (!!!) vuxen. Jag tror inte jag har missat att skriva upp något. Flera riktigt bra Hcg ("mellanålder") böcker blev det, vilket är roligt och mycket användbart för framtida bokprat.

Nu efter Magikerna känns det lite som om jag är på gång i alla fall. Som om jag fått läslusten tillbaka. Vi får väl se vad som händer i mars. Med sjukdomar, mycket på jobbet, våren på ingång och annat smått och gott. Jag kanske inte läser en enda bok i mars! Jag har ju hur som helst massor av titlar att skriva inlägg om, för fördelning läst - bloggat om, den är lika ojämn som vanligt här på Bibliotekskatten.

1. Blodsmagi, Tessa Gratton (u)
2. Uppdrag Silverstjärnan (Hcg)
3. Tror du på ufon? Daniel Zimakoff (Hcg)
4. Svart glas, Maud Mangold (Hcg)
5. Fula fiskar, Helena Bross (Hcf)
6. Spökhuset, Anna Jansson (Hcf)
7. Den magiska kappan, Katarina Genar (Hcg)
8. Lägerkrisen, Ann Caroline Håkans (Hcf)
9. Gropens hemlighet, Helena Bross (Hcf)
10. Önskestjärnan, Ingelin Angerborn (Hcf)
11. Magikerna, Lev Grossman
12. För alltid, Ingelin Angerborg (Hcg)