onsdag 21 september 2011

Den dansande djävulen

Titel; Den dansande djävulen
Författare; Martin Widmark
Förlag; Bonnier Carlsen
Illustrationer; Henrik Tamm



"Hemsk titel men skitbra bok!" Så skrev min dotter på Tuva-Lisa läser när hon skrev ett litet inlägg om den här boken. Ganska talande tycker jag.

Jag har bara läst första delen, Den dansande djävulen,  i trilogin om den 13-årige Tyko Flore, även om tvåan redan har kommit ut och står hemma i hyllan.Trean kommer hyfsat snart den också. Det är inte alls för att jag inte tyckte om ettan som jag inte läst tvåan, det har helt enkelt inte funnits tid. Det kommer...

Tyko arbetar och bor tillsammans med en massa andra föräldralösa barn flera hundra meter under jord, i silvergruvorna under staden där "Den dansande djävulen" härskar. Barnen arbetar i gruvan för att hertig Mazoo ska kunna leva ett liv i överflöd och kunna fortsätta med sina fantastiskt påkostade fester.

Barnen i gruvan är för det mesta bortrövade och har inget minne om något liv före gruvan. De lever i stort sett hela sitt liv nere under jord, fram tills dess att de är för stora, rent fysiskt, för att få plats i de trånga gångarna. Då har de gjort sitt och är inte längre till någon nytta. En gång i veckan får pojkarna komma upp och se dagens ljus. På söndagarna, när de får gå i kyrkan. Då hissas de upp 400 meter i en skranglig korg som vinglar vid varje rörelse. Det här skrämmer Tyko någonting alldeles förfärligt. Det är inte så mycket tanken på att dö, som tanken på den korta stunden innan döden, när korgen med alla barn skulle vara på väg ner, fallandes handlöst ned mot gruvans golv... Usch och fy. En helt eländig tillvaro är det de för, pojkarna i gruvan.

En söndag när pojkarna är uppe ur gruvan och väntar på att fösas in i kyrkan, fastsatta med varandra med en tung kedja blir det så att de får lov att vänta en stund. Barnen slänger sig ned i gräset och njuter av solen. Det är så skönt att de flesta av dem slumrar till. Tyko somnar också och vaknar av att en skata tilltalar honom...Tyko vet inte om han drömmer eller är vaken, men skatan, som kallar sig för herr Pica, vet vem Tyko är, och han säger sedan en remsa. En ramsa som snart ska förändra hela Tyko Flores liv.

Det här är, som ju märks, en Fantasybok, och en riktigt bra sådan tycker jag. Den är en sk Hcg, alltså ingen ungdomsbok, men jag tycker att den är som många andra fantasyböcker, en bok som riktar sig till olika åldrar. Både lite yngre och lite äldre barn kan gott läsa den. Liksom Fantasyläsande ungdomar och vuxna också för den delen. Den passar också utmärkt som högläsning, både i klasser och hemma i soffan. Henrik Tamms illustrationer är också mycket fina. Jag gillar framförallt en av de första bilderna av barnen i korgen på väg ned i gruvan. Man riktigt känner suget i magen. Brrr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar