torsdag 21 oktober 2010

Hjälp, jag ska be att få återkomma

Hjälp, vem är jag? : anteckningar ur en terapi ; Caroline af Ugglas och UKON

Jag kände på en gång att nu är inte rätt tillfälle för mig att läsa den här terapisamtalsboken. Ibland får man lägga en bok åt sidan ett tag, och plocka upp den igen lite senare.

Lite besviken blev jag, för jag hade tänkt att läsa den och jag blev lite förvånad när det blev så tvärt stopp. Jag återkommer!

Det här inlägget har tidigare publicerats på Annettes bokblogg

måndag 27 september 2010


SLÄKTET; Guillermo del Toro och Chuck Hogan

Efter att ha läst Twilight, House of Night, Vampire Academy och True Blood (OK, lite slarvläsning har det varit, förutom med Twilight…) kände jag mig lite mätt på vackra, diamantgnistrande och charmiga vampyrer…

Därför kändes det helt rätt att läsa SLÄKTET. Som en sorts motvikt till glorifierandet av vampyrer, som faktiskt SUGER BLOD och dödar människor!!!

SLÄKTET, som är första delen i en planerad trilogi är grymt spännande redan från allra första början. Och den är långt, långt ifrån Twilight och de ovan nämnda vampyrserierna.

Det börjar med att en Boeing 777 från Berlin landar i NY. Direkt vid landning förlorar kontrolltornet all kontakt med planet som släcks ned utan att visa några tecken på liv av vare sig passagerare eller personal. En specialstyrka kallas in i och med att man misstänker något slags virus. När de tar sig in i planet finner de nästan alla passagerare samt nästan all personal döda. De finner också spår av jord och en lång kistliknande låda…

När sedan liken ett efter ett försvinner från de olika bårhusen runt om i NY blir det riktigt otäckt. Eph Goodweather, en av huvudpersonerna i boken, som är läkare och ledde den styrka som gick ombord på planet misstänks för att ha något att göra med bortförandet av de döda.

Efter att ha blivit kontaktad av en äldre man som äger en antikvitetsaffär och som har mycket att berätta om det som hänt i planet från Tyskland, börjar Eph ana vad de har att göra med, även om det är svårt att tro på. Han får av den gamle mannen reda på vad som har anlänt till NY, samt att en urgammal ”fred” mellan olika släkten har brutits och han får reda på av vem…

De nysmittade vampyrerna är många och törstiga, och de är alla på fri fot i NY. Lite väl mycket grotesk skräck för min smak kanske, men ändå väldigt bra! Man vill verkligen fortsätta at läsa och det är varning för sträckläsning här.

Detta inlägg är tidigare publicerat på Annettes bokblogg

Skendöd

 


SKENDÖD; Tess Gerritsen

Det här var den första boken av Gerritsen som jag läste, så jag kom in lite fel i böckerna om mordutredaren Jane Rizzoli och hennes parhäst, obducenten Maura Isles. Men, det gjorde ingenting så länge jag läste Skendöd. Man kom snabbt in i handlingen, och personerna är så väl beskrivna att det kändes som om man hade träffat på dem tidigare. Men, när jag sedan läste SYNDAREN, som kom ut före kändes det lite trist att man redan visste vad som händer rent privat med karaktärerna...

Det känns lite Patricia Cornwell över det hela, med tanke på att rätt så mycket tid tillbringas i obduktionssalen, och det är väl egentligen inte riktigt min kopp te. (Det är märkligt att man kan läsa allsköns ruskigheter!) Det får dock inte bli för detaljerade beskrivningar av lik, obduktioner och andra läskigheter för mig.

När det gäller skendöd så är dock det mesta förlåtet, tycker jag. Det här är en välskriven deckare som jag fastnade i med en gång.

Den börjar riktigt ruggigt, i den här ovan nämna obduktionssalen. Maura Isles får en obehaglig känsla av att det är någon kvar i salen, förutom hon själv. Det ska det visserligen vara också, men det ska inte finnas fler levande personer därinne…

Hon går igenom de döda personerna i sina liksäckar när hon kommer till en ung kvinna, som plötsligt slår upp ögonen! Kvinnan förs i ilfart till akuten och läggs in på sjukhuset. På samma sjukhus befinner sig mordutredare Jane Rizzoli, som är där för att föda barn.

Saker och ting går riktigt snett med den skendöda kvinnan. Hon skjuter en läkare och tar flera patienter som gisslan. Bland dessa höggravida Jane Rizzoli som just har börjat få verkar. Det hela kompliceras ytterligare när en person bryter sig in (!), inte ut, i sjukhuset och ansluter sig till kvinnan som håller gisslan. Rizzoli, hennes man som arbetar för FBI, och andra poliser som blivit tillkallade försöker alla dölja det faktum att Rizzoli är polis, för pressen. De är rädda att kidnapparna kommer att dra fördel av detta om de får reda på sanningen.

Det är ett tag sedan jag läste Skendöd nu, och jag har hunnit med att läsa föregångaren SYNDAREN (som det kommer inlägg om vid något senare tillfälle), och ser fram emot att läsa mer av Gerritsen. Kanske blir det på engelska nästa gång, så jag slipper vänta på trean om Jane Rizzoli och Maura Isles? Eller så kanske den svenska översättningen har hunnit komma ut innan jag kommer till slutet av min ”att läsa hylla”? Ganska troligt skulle jag vilja säga! Den hyllan fylls på i stadig takt…

Jag tyckte bättre om Skendöd än om Syndaren. Varför vet jag egentligen inte. Det har antagligen att göra med att jag läste dem i fel ordning. Lite orättvist mot SYNDAREN... Jag tyckte i alla fall tillräckligt mycket om dem båda för att absolut läsa mer av författaren i fortsättningen.

Detta inlägg är tidigare publicerat på Annettes bokblogg

fredag 27 augusti 2010

Bokmässa 2010

Har precis meddelat mig till  Bokhora och En bokcirkel för alla om att jag gärna kommer med på bloggträffarna under Bokmässan. Ska bli kul att träffa andra bloggare. En del bloggar har jag ju läst flitigt ett tag nu, och en del är så klart helt nya för mig. Har ju heller aldrig träffat någon IRL.

Jag känner väldigt starkt att alla verkar vara så tekniskt bevandrade...alla utom jag då. Det är helt klart det jag har mest problem med. Att länka till andra bloggar, få in bilder där jag vill ha dem, få till en snygg layout osv.

Men, framförallt ska det såklart blir kul att prata böcker och författare! Förhoppningen är ju att man kommer hem med en hop tips på författare som man längtar efter att få kasta sig över. Böckerna alltså, deras böcker, inte författarna själva. Skulle just se snyggt ut.

Oerhört inspirerad!

När jag drog igång den här bloggen kändes det så rätt! En egen blogg där jag fritt kan skriva om det jag läser, har läst och vill läsa. Utan att alltid behöva tänka så mycket på att vara politisk korrekt. Utan att skriva med tanke på att elever, målsmän och låntagare ska läsa. Kul! Sedan tog det liksom stopp...känner ingen inspiration alls, och hur ska jag ha tid med det här? Herregud! Ett ställe till som jag måste skriva inlägg till. Men ändå. Tanken lockar. Jag drar väl igång så får vi se vad som händer. En sak till. Det känns lite tomt på något vis att börja från början. Inget i arkivet. Så mycket som jag har läst! Man skulle vilja ha en funktion som streamade från hjärnan till bloggen.