måndag 4 september 2017

Perfekt start på Bokmässan!





Vi på Mölnlycke bibliotek tycker att det är lika bra att dra igång bokmässan redan under onsdagen den 27 september! Därför tjuvstartar vi lite, för andra året i rad, med en kväll i litteraturens tecken.

Detta år kommer Lotta Olsson (B la DN) och tipsar om böcker, tillsammans med Printz, Sekwa, MiMa, Forum och Lind & Co.

Biljetter finns att köpa på Mölnlycke bibliotek och kostar 80kr. Då ingår det lite enklare mingelmat och alkoholfritt bubbel. Det finns fortfarande biljetter kvar så skynda, skynda!

     


fredag 1 september 2017

Nu är det snart dags!


Nu är det inte långt kvar till Bokmässan 2017. Det kommer gå riktigt snabbt! Jag ser fram emot att gå på många intressanta seminarier, lyssna på smarta författare och att få träffa stora delar av fina #boblmaf.

Visst ses vi på Bokmässan?!?

torsdag 31 augusti 2017

Plötsligt händer det!



Två inlägg på två dagar! Hur ska detta sluta kan man fråga sig?!? Jag vet inte om detta ens är ett inlägg. Eller jo, det är det ju, för jag skriver det och publicerar det på min blogg. Alltså är det ett inlägg. Men egentligen så är det nog mest svammel och virriga tankar. Jag har funderat lite på samtalet om Stephen Kings "Att skriva ..." som jag var på i tisdags och tänker lite på dessa saker:




Att många förfasar sig över adverb har man ju förstått, och detta gör mig lite nervös. Jag har en känsla av att jag använder alldeles för många adverb när jag skriver. Jag är rädd för att jag använder för många ORD över huvudtaget. Att det blir babbligt, vare sig jag skriver här, på fb eller i andra sammanhang, som i de små skrivprojekt som jag håller på med hemma. Det här är någonting som jag behöver se över känner jag.

Men, då kommer vi in på en annan sak som jag funderat över, den där de nämnde om att så fort man börjar fundera över hur ens text kommer att tas emot så låser det sig ... Om jag ska försöka ha i huvudet när jag skriver att inte använda adverb och vara snålare med orden så kommer det att ta över skrivandet.

Är det här redigeringen kommer in då, måntro? Först skriva pladdrigt med många adverb. Bara skriva på, för att sedan sätta sig och stryka? Det där med redigering har aldrig varit min starka sida. Jag vill få ur mig texten innan den försvinner och sedan tycker jag det är trist att gå tillbaka. Får nog träna på det.

En annan sak som jag tänkt på, eller kanske mer konstaterat, är det här med tipset att läs, läs och läs samt skriv, skriv och skriv. Ja, läser gör jag ju. Sedan har ju livet lite andra ingredienser också, såsom ex familj, hus, trädgård, mat ... Ja, ni fattar ju. Alltså tycker jag att min skrivtid inte finns. Då får jag ta tid ifrån någonting annat och då blir det från läsningen vilket jag inte vill. Besvärligt!

Sist tänkte jag bara nämna att jag blev lite stressad när jag läste det här blogginlägget av (superduper)duktiga Sara Lövestam, vilket resulterade i att jag raskt reserverade båda hennes grammatikböcker och känner mig faktiskt lite peppad på att läsa. Vad är det som händer? Jag undrar om det hänger ihop med att jag igår när jag satt med dottern (Nej det gjorde jag inte, jag stod och tjuvlyssnade när sonen (20 år) hjälpte dottern (16 år) med matten) och plötsligt förstod vad de pratade om! Jag rusade fram och tvingade dem att titta i facit för att se om jag hade rätt. Det hade jag! Jag höll på att svimma av stolthet (och förvåning). Ett mattetal! På gymnasienivå! Nu var det i o f ett tal som dottern inte hade några som helst problem med, men ändå.




Kanske står jag inför en tid i mitt liv när jag kommer att börja intressera mig för grammatik och att räkna matte? Eller kanske inte ändå. Vi får se. Det är spännande tanke!

onsdag 30 augusti 2017

Jag blir både glad och förvånad!



Som sagt, jag blir glad, men helt klart mest förvånad när jag ser att Bibliotekskatten lockar besökare trots att det inte händer så himla mycket här för tillfället. Vad roligt! Nu är det snart bokmässa och jag har inte ens skrivit om Crimetime. Det ligger några inlägg som utkast så jag ska försöka få ut dem ... Ni som känner mig vet ju att jag cyklade omkull sista dagen i Visby och bröt två revben samt skrapade upp mig rätt rejält och fick cykelstyret in i höger bröst ... Så, det blev inte riktigt som jag planerat sista semesterveckan eller när jag kom tillbaka efter jobbet efter ledigheten. Lite därför också som jag inte har loggat ens om Visby.

Igår var jag i alla fall på Litteraturhuset i Göteborg och lyssnade på ett samtal mellan Ola Larsmo och Mattias Hagberg från [skrift] där de diskuterade Stephens Kings "Att skriva : En hantverkares memoarer". Det var ett intressant samtal. Jag har konstigt nog aldrig varit på Litteraturhuset tidigare så det var också en trevlig bekantskap. Hoppas på att komma dit många fler gånger.

Jag har börjat läsa boken, men tror nog att det kanske är något som man kanske läser i småportioner. Sedan blev jag såklart sugen på att läsa en del King jag inte läst tidigare samt att läsa om en del jag redan läst.

Sedan har jag googlat på vilket typsnitt de har använt sig till bokens omslag ... Jag har kommit fram till att det nog är Old Times American Regular? Någon som vet säkert? Jag tycker det är så himla snyggt!

fredag 7 juli 2017

Lilla, lilla bloggen ...

Jaja den är försummad nu, bloggen ... Inte så mycket att tjafsa om. Jag tar nya tag lite längre fram. Det är ju absolut inte så att jag inte läser. Det gör jag. Jag får bara inte riktigt tiden att räcka till att blogga om det jag läser. även om jag gärna vill. För så är det. Jag vill blogga mer. Men jag vill också fixa i trädgården, läsa, fota, åka ut med båten, hänga på bryggan, gosa med katterna mm mm. Sedan behöver man ju t ex städa lite ibland också. Och tvätta. Laga mat är ju rätt bra att få gjort också. Sisädär varje dag eller så. Umgås med folk? Vara lite social? Åka till återvinningen? Ja ni fattar, det är mycket man vill hinna med.

Nu har jag en vecka kvar att jobba och sedan har jag semester. Då kanske det blir lite skrivet. Det blir i alla fall böcker lästa, så mycket kan jag lova. Jag har självklart en lååång lista på böcker jag vill läsa under semestern. I viss mån kommer jag att fokusera på böcker jag vill hinna läsa innan Crimetime, men inte bara.

Just nu har jag mest trevliga blombilder att bjuda på, så det kommer det några stycken här bar för att piffa till det hela lite ;-)







tisdag 13 juni 2017

Tack för alla fina berättelser



Ulf Stark är död. Så sorgligt att höra. Han har skrivit så mycket fint, men jag undrar om inte När pappa visade mej världsalltet inte är min favorit ändå. Hur många gånger jag läst den för barnen vet jag inte, men många är det. Det var en sådan där bok som vi återkom till hela tiden, och som man kunde helt utantill. Så fint illustrerad också av Eva Eriksson.







onsdag 10 maj 2017

Hetta av Jane Harper




Jag hade orimligt höga förväntningar på Jane Harpers Hetta. Jag hade läst mycket om den, och Harper är en av de författare som jag ser mest fram emot att få lyssna på under årets Crimetime. Sedan har jag alltid (som många andra) fascinerats av Australien. Jag har alltid velat åka dit. Lockats av vidderna, den karga naturen och ödsligheten. Lite samma känsla som med avlägset belägna öar utanför exempelvis den Skotska kusten ... Här kan man läsa mer om författaren och boken på Forums hemsida.

När jag skriver det här så funderar jag på hur många, eller rättare sagt hur få, romaner jag läst som utspelar sig i Australien. Eller Nya Zealand för den delen. Det är nog inte så många. Den enda  jag kan komma på precis i skrivandes stund är Törnfåglarna och annat av Cooleen McCulloughs. Ja just det, ganska mycket av Tamara McKinley också. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Matildas sista vals. Men vad mer? Får fundera lite på det känner jag. Kanske ett projekt att ta sig an. Som jag ju är så bra på att påbörja men inte fullt lika bra på att avsluta. När det gäller min privata läsning alltså.

Men, tillbaka till Hetta. Jag tycker helt klart att den höll måttet. Med råge. Jag var fast från allra första stund. Jag sögs in i berättelsen och kunde inte lägga ifrån mig boken. Det är inte så himla ofta nuförtiden det händer, men det här var absolut ett sådant tillfälle. Så härligt! Hoppas, hoppas det kommer mer av Jane Harper riktigt snart. Det här är Harpers som f ö är journalist debutroman, vilket lovar gott inför framtiden. Jag tror den vunnit priser i Australien men vågar inte riktigt säga säkert. Får kolla upp!

Handlingen utspelar sig i en liten stad, Kiewara, långt ut i obygden i Australien. Som titeln antyder så har staden, liksom så många andra platser runt om i landet, råkat ut för en förfärlig torka. Inget regn på två år, och det hela håller på att ta en ände med förskräckelse. Familjer får sälja sina gårdar och flytta. Ekonomin håller på att rasa samman och människor tar till desperata åtgärder. Hettan går folk på nerverna. Just nu minns jag inte riktigt, men jag tror jag läste i boken att staden (den fiktiva) skulle ligga söderut i landet? Jag kan ha fel här ...

Så händer det förfärliga. En hel familj utplånas. Mördas, som det ser ut, av familjefadern. Luke Hadler har alltså utan någon egentlig synbar anledning först skjutit sin fru och sedan sin son. Därefter har han tagit sin pickup och kört iväg från gården och skjutit sig själv. Av någon anledning har han inte skjutit sin 13 månader gamla dotter i sin spjälsäng.

Allt tyder på att det är såhär det gick till, även om man inte kan hitta någon förklaring till varför. Dock börjar ortens ansvarige polis samt Aaron Falk, Lukes barndomsvän och numera polis i Melbourne, nysta i några lösa trådar. Aaron och Luke var nära vänner under uppväxtåren ända fram till dagen då Aaron och hans pappa så gott som blev ivägkörda från staden. En ung flicka hittades drunknad, då för längesedan, och på henne fann man en lapp med namnet Falk skrivet.

Trots att Aaron hade alibi för tiden då flickan dog hade flickans familj redan bestämt sig för att han på något sätt var skyldig. Aaron och hans pappa fick lämna sitt hem, och Aaron har inte varit tillbaka sedan dess. Inte förrän nu, för att närvara vid Lukes begravning.

Det är många som inte ser med blida ögon på att han återvänt, även om exempelvis Lukes föräldrar välkomnar honom med öppna armar. Det förflutna kommer ikapp Aaron så snart han sätter sin fot i Kiewara, och det förflutna kommer också att spela en viss roll i utredningen gällande Luke Hadler och hans familj.

Jag gillar miljöerna i "Hetta" mycket. Det blir lite av "det slutna rummet" i o m stadens isolering. Hettan i sig bidrar med ett starkt klaustrofobiskt drag. Karaktärerna är mycket levande, och man får snabbt en relation till nästan alla. Även de minst sympatiska personerna levandegörs på ett mycket trovärdigt sätt.