onsdag 29 juni 2016

Den mörkaste hemligheten

Titel: Den mörkaste hemligheten
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar


Spontant kände jag att jag ville göra vågen på en stor arena, hjula runt en fotbollsplan och hoppa ett sådant där riktigt barnhopp upp i luften, knyta näven och skrika YES! Fast det gjorde jag ju inte (jag hade ju för det första förmodligen skadat mig för livet och för det andra inte kommit så himla högt i själva hoppet...). Jag nöjde mig med att rysa av välbehag och nicka lite vuxet och tänka att: det var väl det jag visste ...

Den mörkaste hemligheten var precis så bra som jag hade förväntat mig. Lite nervöst är det ju alltid när man ska läsa något nytt av en favoritförfattare, men redan ett par sidor in i boken kände jag mig helt trygg i vetskapen om att jag inte skulle bli besviken. Så himla skönt, ändå!

Det känns som om denna tredje fristående spänningsromanen av Alex Marwood, om man bortser från de hon gett ut under annat namn, kunde stå som modell för psykologiska thrillers. Den har verkligen alla ingredienser och man sitter som trollbunden från första sidan.

Den är otäck redan från början, på det där krypande oroväckande viset, som när man bara vet att det kommer att bli värre ... Det är dysfunktionella familjer, egocentriska och känslokalla personer, snåriga relationer samt barn som far illa. Ruggigt från början till slut. Jag kan nämna utan att spoila något att jag bokstavligt talat kom på mig själv med att hålla andan när jag läst ut boken. Jag var tvungen att läsa om de sista sidorna flera gånger för jag trodde jag fattat fel. Men nej, den där sista twisten gör 'Den mörkaste hemligheten' till något alldeles, alldeles extra och jag längtar redan efter Alex Marwoods nästa.

Lite kort om handlingen: Lilla tvillingflickan Coco som är tre år försvinner spårlöst under sin pappas 50-årsfest. Tvillingsystern Ruby och de andra barnen som är med under de där dagarna vid havet sover djupt den morgon försvinnandet upptäcks. Ruby har mått illa och kräkts under natten.

Det är en vild helg i det stora fina huset vid havet. Tre framgångsrika familjer firar ordentligt och det är både mängder med alkohol och andra droger inblandade. Missnöje, otrohet och uppdämd ilska och förtvivlan lurar under ytan när de vuxna gör sitt bästa för att låtsas som om deras liv är någonting utöver det vanliga, och att här gäller det att leva livet glatt.

Barnen får varje kväll en liten, liten dos sömnmedel så de ska sova gott och inte vakna och störa sina föräldrar under natten. Coco och Rubys mamma är tveksam och sätter sig till en början emot det här tilltaget men låter sig övertalas. Samtidigt som hon känner att det här är helt fel så vill hon inte heller stämplas som den präktiga och tråkiga frun som förstör feststämningen. Särskilt inte som hon känner sig rätt så säker på att mannen är eller snart kommer att vara otrogen med en av de andra fruarna. Det här tycker jag Marwood får fram så bra. Även om hon egentligen vet att det är kört. Att efter den här helgen kommer hennes liv aldrig mer bli sig likt, så klänger hon sig ändå kvar vid sitt sista lilla strå av hopp. Varför då kan man undra?

Hur som helst så blir umgänget familjerna emellan efter denna helg inte lika frekvent som det varit tidigare. Det är nog egentligen inte förrän Cocos framgångsrike pappa dör som alla som är i livet samlas igen. Det är egentligen dessa två händelser och vad som sker i spåret av dessa som är de två viktigaste händelserna i boken. Då samlas före detta fruar, barn från tidigare äktenskap, hans nuvarande fru och gamla vänner. Samtidigt kommer också gamla hemligheter upp till ytan och en del av det som hände den där helgen för så längesedan får en helt ny innebörd.

Även om man hela tiden får tillbakablickar till helgen vid havet och vad som hände med alla närvarande efteråt, så är det svårt att klura ut vad som egentligen hände. Även om man som läsare förstår att det är något som inte stämmer så kan man inte sätta fingret på exakt vad det är.

Det är bara att applådera och skrika sig hes med bravorop, samt som sagt var hoppas att nästa bok kommer snabbt som sjutton!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar