tisdag 5 februari 2013

Skuggan

Titel; Skuggan
Författare; Petrus Dahlin och Lars Johansson
Förlag; Rabèn & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag har inte läst särskilt många böcker med inslag av voodoo, när jag plötsligt samma vecka läste två. Dels Skuggan, och sedan Anna klädd i blod, som det kommer inlägg om lite senare.

Skuggan är riktigt spännande, och jag antar att det kommer en fortsättning. Vi får träffa Ruben, som går sista terminen i nian och inte har det helt lätt i skolan. Eller, rättare sagt så har han det riktigt besvärligt. Inte så att han har svårt för sig eller så, men han har några killar efter sig, som inte verkar dra sig för någonting.

Ruben tiger och lider, han rabblar sitt mantra om att ta det lugnt, inte bry sig och bara härda ut. Det är inte så långt kvar på terminen. Men även om han försöker intala sig att det här är något han kan klara av, så bubblar det inom honom. Av frustration och av tankar på hämnd.

På fritiden spelar Ruben ett onlinespel där han ingår i en liten grupp. Han har ingen aning vem de andra är, de känner varandra enbart via spelet. Men när det är dags för släppet av uppdateringen av spelet bestämmer han träff med en av de andra, som visar sig vara en tjej i hans egen ålder, fast som lever ett helt annat liv. Miranda har det oerhört väl förspänt ekonomiskt, men är en ganska ensam tjej. En ensam tjej med tvångstankar och dålig rygg. De här två finner varandra samtidigt som Ruben träffar på en udda individ, Skuggan, som gömmer sig i ett rivningshus nära Rubens eget hus.

Skuggan är på flykt och har samtidigt krafter och kunskaper som Ruben och Miranda blir nyfikna på. De bildar en mycket märklig trio som bestämmer sig för att ta vissa saker i egna händer, samtidigt som Skuggan hela tiden måste vara på sin vakt, och hålla sig gömd eftersom det finns människor som ständigt letar efter henne.

Anledningen till att Skuggan befinner sig på flykt är en mycket gammal släktfejd i det västafrikanska land hon kommer ifrån, där voodon spelar en stor roll.

Det här är spännande och jag tror absolut att Skuggan kommer att hitta sina läsare. Kanske de som läst t ex Hungerspelen och Cirkeln och gillat dessa. Jag gillar hur Rubens förälskelse i Miranda är beskriven och att Ruben är en otroligt charmig kille, utan att han har en aning om det själv. Han ser sig själv utifrån sina mobbares sätt att behandla honom, och förstår inte alls att andra människor kan uppfatta honom på ett helt annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar